Hej på er!
Nu har jag varit i mitt nya hem i snart tre dagar. Min första rapport blir lång, för ni må tro att det har varit hektiskt;
Resan hem till Sverige var riktigt trevlig. Jag fick ligga mjukt och gott i knät på en tvåbening som heter Marcus och som klappade mig tills jag somnade – mysigt! När bilen väl stannade efter fem timmar var jag pigg och utvilad. Det är ett spännande ställe jag bor på, fast Matte säger att det är tillfälligt och att vi bara ska stanna här en vecka. Först fick jag träffa en mycket trevlig tvåbening som heter Gabriella och som är Mattes syster. Sedan fick jag träffa Surpuppan – tror jag att hon heter, för Matte kallar henne så. Hon ser nästan ut som min älskade mamma, fast hon är inte lika fin förstås! Hon låter inte heller likadant – mera åt “morrrrr-hållet”. Nu efter tre dagar har jag dock lyckats mjuka upp henne, så nu ligger vi och sover rygg mot rygg. Ge mig några dagar till så ligger jag snart på henne! Det bor andra djur här också. En stor lurvig katt som heter Missan – hon är lite otäck, tycker jag… – och massor med roliga fjäderfän som kallas för höns och som låter jättespännande!
För närvarande håller jag på att lära mig vad jag heter. Matte säger “Leia” med glad röst och när jag tittar på henne får jag en smula korv – busenkelt! När jag hör två visselsignaler springer jag allt vad jag orkar till Matte – det ljudet känner jag ju igen sedan tidigare! Jag har också gjort något som Matte kallar för “vindmarkering” – en superrolig lek! Jag följde som vanligt efter Matte på gräsmattan och helt plötsligt kände jag att det luktade leksak! Det var inte helt enkelt att dra fram strumpan för Matte hade släppt den i en hög med grenar – men skam den som ger sig! Vi har gjort den här leken några gånger nu och Matte säger att jag är jätteduktig! Vi har också gjort en lek som kallades för “korvspår”. Jag lekte på gräsmattan och plötsligt kände jag att det doftade korv! Jag satte min lilla näsa i marken och följde den goda lukten några steg och hittade en liten bit korv – smaskens! Annars fyller jag mina dagar med att äta, sova och LEKA – det är jag jättebra på! Särskilt med Mattes systerbarn Emma och Robin som är väldigt tålmodiga och snälla och står ut med mina hyss. Nu måste jag sluta och tänker ägna en stund åt att bita i barnens byxben.