… blir jag av alla nya intryck! Här kommer ett axplock;
I går, när jag för övrigt fyllde nio veckor, fick jag följa med min Matte på “jobbuppdrag”. Vi åkte till en konferensanläggning där Matte skulle hålla föredrag i två timmar – om Rekrytering. Först var det jättespännande med alla nya människor – som samtliga säger att jag är bedårande söt, förstås! Jag försökte hålla mig vaken i famnen på en av Mattes snälla kollegor men det där med Rekrytering är nog inte riktigt min grej (lät dötrist) så jag somnade i min bur.
I dag stiftade jag bekantskap med en underlig figur. Jag låg i godan ro och solade magen på gräsmattan när jag fick se något som rörde sig lite längre bort. Nyfiken som jag är kollade jag naturligtvis upp främlingen. Den var grön och slemmig (kände jag när jag försökte äta upp den) och så hoppade den jättehögt! Jag får erkänna att jag blev överraskad (inte rädd!) vid första hoppet. Det tog en stund innan jag hade lurat ut att figuren kanske inte var så farlig som den först såg ut, och det var då jag försökte äta upp den. Den smakade inget vidare, kan jag säga… Matte höll på att skratta på sig, och sade att alla små valpar är lika roliga att se när de träffar på sin första groda.
Jag kan också meddela att jag till slut helt lyckats dupera Surpuppan! Numer är vi kompisar och leker och busar och har riktigt kul. Vad jag förstår heter Surpuppan egentligen Saga – för nu låter Matte så nöjd och det är “duktig Saga” både här och där.
På eftermiddagen åkte vi till Marcus på Gökalid igen. Matte skulle förbereda inför en “jakthelg” för Sagas syskon och halvsyskon. Själv fick jag inte så mycket uppmärksamhet (som jag förtjänar) så jag utforskade omgivningen. Där finns mycket kul att kolla ska ni veta! Bland annat en lång, hög, mörk och brant trappa som ledde uppåt. Den såg mycket spännande ut så när jag kollat klart på nedervåningen klättrade jag upp. Det var bara ett problem – hur skulle jag komma ner?! Plötsligt såg trappan allderles förskräckligt brant ut – och jag fick lov att ropa på Matte. Det tog en liten stund innan Matte kom och jag fick allt ropa några gånger. När hon väl hittade mig längst upp på trappan skrattade hon åt mig och sade – “Är det här du är, vad jag har letat! Tänk att du redan har hittat hit upp, vad ska du hitta på nästa gång?!” Hi, hi, vi får väl se!