Nu har jag blivit 11 veckor gammal och är 9 kg tung, så tung att Matte knappt orkar bära mig så långt längre – vilket är bra för jag föredrar att gå själv! Veckan har vi bland annat ägnat åt s k “Social träning”. Det innebär att jag får vara med mest överallt dit Matte går, och det är jätteroligt! Jag har fått vara med på Mattes arbete och hälsat på en massa trevliga människor som alla pratar i falsett om hur bedårande jag är. Jag har också varit med på hundklubben flera gånger och har provat lite olika underlag att gå på, t ex plåtskivor, galler och plastpreseningar – nemas problemas! Jag har fått klättra och springa genom tunnlar – jättekul – och såklart hälsa på ännu mera människor. Nu tycker dock Matte att jag är stor nog att klara av att “vänta” innan jag får hälsa – fast det är svårt! Jag har fått träffa en del trevlig hundar också. Taxen Wilmer är störtskön – honom vill jag leka med många gånger! Mopsen Ego hade sådan pondus (fast han bara är 7 månader) att jag blev lite skraj, men nästa gång ska jag nog våga mig fram!
Matte säger att jag nu är riktigt duktig på att “vänta”, både i bilen, vid dörren och innan jag får ta godis eller springa iväg. Att gå i koppel går bättre och bätte – jag får inte motorstopp så ofta längre. “Nej” har jag förstått att det är bäst att lyssna direkt på – för då blir Matte jätteglad och jag får godis. En gång provade jag att fortsätta att äta på torvan jag precis hittat men oj vad Matte lät otäckt – och ett nyp i nacken fick jag också (Saga menade att jag fick precis vad jag förtjänade – och eftersom jag själv tycker att jag förtjänar mycket godis ska jag lyssna efter det där “nej” i fortsättningen). Faktum är att det är rätt så användbart, det gör allt så mycket lättare att förstå. Matte vill t ex inte att jag ska gå fram till staketet och hälsa på alla människor och hundar som går förbi. Då är det enkelt när Matte säger “nej”, för då vänder jag bara och går tillbaka till Matte istället – och får godis! Idag när jag skulle lära mig att “sitta kvar” var det också bra att ha. Matte sade “vänta” och tog ett par steg bort. Jag väntade en liten stund, sen skulle jag precis till att resa mig och gå efter Matte men då hörde jag det där “nej” och satte mig förstås igen – jag har ju lärt mig att jag ska upphöra med det jag precis höll på med eller tänkte göra. Då kom Matte tillbaka och så fick jag smek och mera godis (ni förstår varför jag har så stor mage?! Fast det är ju bara smulor av den goda korven – snålt!)
Jag har fått göra en ny övning som enligt Matte tillsammans med “vindmarkeringen” ska förbereda mig för det som kallas för “sök”. Matte tar med en leksak och mig på armen ut i trädgården och släpper sedan leksaken i t ex ett gäng påskliljor. Sedan går vi tillbaka några meter och så får jag “vänta” någon sekund innan Matte säger “varsågod”. Då springer jag allt vad jag orkar ut och letar upp prylen – busenkelt! Sedan fort tillbaka till Matte och så leker vi en stund, sedan får jag godis.
Idag har vi varit och badat i sjön. Det är kul fast jag har lite svårt för det där att marken plötsligt bara försvinner – det gör ju liksom jag med då – ner under vattnet… Efter en eller ett par sådana dyk håller jag mig för säkerhets skull i strandkanten – och försöker väja för Saga som blir lite tokig vid vattnet.