Rapport från “SSRK-dagen”; I dag debuterade jag inför publik! Och det var en riktigt stor publik faktiskt, ca 1000 besökare totalt trodde arrangören var på plats och många av dessa kom för att titta på Mig! (och de två duktiga labradorer som också ingick i uppvisningen). Vår uppgift var att visa “jaktträning – från valp till vuxen hund”, och förutom undertecknad deltog Ralf med “Essie”, 14 månader, och Essies mamma “Ayla”, 6,5 år. Vi hade en trevlig speaker som förklarade vad som hände. Först var det vår tur. Jag var mycket spänd på vad Matte tänkte hitta på, för tränat har vi ju inte gjort.. Matte började med att leka med mig, sedan fick jag sitta stilla vid sidan och gå vid sidan (och vifta på svansen) och äta godis. Speakern berättade att det är viktigt att skapa en god relation som ska ligga till grund för hela hundens liv – både i vardag och träning – och att just lek och kontaktövningar är viktiga delar i detta. Sedan fick jag sitta stilla och “vänta” medan Matte gick bort några meter och kastade en dummy. Hon tog sedan upp den och kastade den igen, och speakern berättade att “stadga” är oerhört viktigt för en retriever. Jag satt såå fint på min lilla rumpa och väntade. När Matte kom tillbaka fick jag gå på “hopp-och-lek” och sprang såklart ut och kollade så att Matte verkligen plockat upp dummyn. Då passade Matte på att vissla vår “uppmärksamhetssignal”, och jag vände mig snabbt om och kollade på Matte – och så fick jag bollen och massa beröm. Vi avslutade med att jag gick omkring lite och när Matte visslade “inkallningssignalen” snabbt sprang tillbaka till henne. Sedan lekte vi lite till och så var vi klara. Det tog inte så lång tid, men det var roligt att få visa upp mig smiley. Okey, för väl erkänna att det hände en liten, liten grej till… Precis bredvid där vi skulle vara låg det en otäck och skum pryl och spökade! Jag blev en liten smula rädd för den och fick (ytterst) lite hjälp av Matte för att våga gå fram och kolla närmare. Matte skulle som vanligt försöka vara rolig och sade till publiken: “Bäst att vara försiktig – man vet aldrig vad en gammal och torr bikini kan hitta på”! Så det var en Bikini?! smiley Dem ska jag passa mig för i fortsättningen. Jag blev dock inte mer förskräckt än att jag kunde genomföra min Show, och när vi var klara och jag mottog publikens applåder och jubel (tyckte allt att jag hörde någon som jublade) hade jag helt glömt vad som hänt. Stående ovationer – det var häftigt – det vill jag ha mer av!