Häromdagen när vi var uppe på hundklubben höll det på att hända en olycka. smiley Jag är normalt väldigt noga med var jag har min Matte (hon kan nämligen vandra iväg helt plötsligt – utan att säga till mig!). Denna dag blev jag dock distraherad av Mattes kompisar på verandan (som naturligtvis vill klappa och krama mig) och såg inte vart Matte tog vägen, hon var liksom bara borta. Jag såg mig omkring och fick genom spjälorna på verandastaketet syn på en människa med en svart hund långt ute på gräsplanen. Jag satte så klart full fart dit och var nästa framme när jag hörde Matte ropa på mig – någonstans bakom mig rygg. Jag tvärnitade förstås, trots att jag nästan hade kontakt med den stora svarta hunden, och såg Matte stå och vifta uppe på verandan där jag nyss varit. Så det var bara att sätta full speed tillbaka – och ni skulle ha sett vad glad Matte blev när jag kastade mig i hennes famn! Tydligen hade Matte gått in i klubbstugan och trott att kompisarna skulle stanna med mig på verandan. Hunden jag nästan hunnit fram till var en Dobermann, som enligt ryktet inte gillar valpar. Tur att Matte har tränat mig så noga att jag bara inte kunde låta bli att hörsamma när hon ropade!
I går hade jag en underbar dag tillsammans med alla mina kompisar på Gökalid. Det är verkligen ett suveränt ställe – jag får vandra omkring helt som jag vill och där finns så mycket roligt att undersöka och bära omkring på! Och så bor min stora idol där – Åke! Åke är nog den snällaste hund som finns – och han är alltid leksugen. smiley Ibland ligger vi bara och kramas och pussas men oftast far vi omkring som torra skinn och gör livet surt för de gamla kärringarna (Märta, Rut och Saga). I går var det lite extra spännande – jag fick nämligen alldeles ensam följa med Marcus och Matte ner till sjön. Det har jag förstås gjort förut, men nu var vi på ett Särskilt Uppdrag – vi skulle rädda en båt. Till det krävs det stor koncentration, smarta hjärnor och muskler – alltså fick jag följa med! Det var jättespännande; först fick jag åka Kanot, det gick bra eftersom jag är så sanslöst lydig att jag sitter alldeles still i båten när Matte säger “vänta”, annars vete sjutton hur det slutat. Sedan fick jag hjälpa till att ösa vatten ur den förrymda båten – det var störtkul! Slutligen hjälpte jag Matte att ro båten tillbaka till rätt sida av sjön, det gick också bra – även om Matte har lite problem med styrningen av båten, vi fick lägga till där vi hamnade – inte där det var tänkt från början. smiley Sedan badade vi allihop tillsammans! Det hoppas jag att vi gör många gånger till för det var jätteroligt att jaga efter Matte i vattnet! Jag är tydligen väldigt duktig på att simma (vem blir förvånad?!) – någon enstaka gång plaskar jag lite extra med frambenen, men oftast simmar jag som en fisk!