Midsommarhelgen är över och just nu är jag faktiskt en liten smula trött för det har som vanligt hänt en del.
På midsommar träffade jag en ny hund – jag vill inte kalla honom för kompis, för han ville inte leka utan helst sitta i sin mattes knä (fegis!). Han heter Paris och ser väldigt konstig ut: Stora spetsiga öron som liksom stod snett ut och som hade lång grå päls som hängde och slängde. Han hade också grått hår i ansiktet som gjorde att det var lite svårt att se ögonen. Sedan var han nästan naken (!) så när som på en tofs med päls på svanstippen och lite vid fötterna. Han var också ganska liten och ömtålig; när vi var ute på promenad i regnet fick han ta på sig en gul regnrock! Han hade nog behövt stövlar också för han trippade runt varenda vattenpöl och tyckte inte alls om det höga våta gräset. Nä, Paris behöver allt spotta upp sig om jag ska vilja träffa honom fler gånger! smiley
Övat har jag också gjort. Jag fick med mig Matte och Moster ut i skogen vid två tillfällen och det är verkligen fantastiskt kul att springa fram och tillbaka mellan dem! Jag har fått spåra rådjursklöv igen och denna gång började jag spåra Mattes spår långt innan vi var framme där det ens började luktade klöv. Ett och annat “linjetag” (alltså Hämta tennisboll) har vi också hunnit med.
Det är förresten tur att jag har lärt mig att simma så bra redan, för det höll på att hända en olycka häromkvällen. Matte och Moster skulle ta roddbåten ut på sjön och Saga och jag fick åka med. Precis när vi hoppat i båten började det regna ordentligt, och det blåste också. Lite regn stoppar dock inte min Matte och vi satte fart ut på sjön. Det gick (som vanligt när Matte ror) lite vingligt men Moster hjälpte till med riktningen och till slut kom vi till rätt ö. Nu regnade det dock så mycket att vi knappt såg varandra i båten och vi fick lov att vända tillbaka hemåt – då gick ena åran av! smiley Det blev lite spännande en stund innan Matte och Moster fick ihop sina idéer om hur vi skulle klara oss tillbaka. Det gick så småningom, om än vingligare än vägen ut, och vi slapp simma hem. Vi var i och för sig lika blöta som om vi hade simmat, men jag tror inte att Matte och Moster hade orkat hela vägen – särskilt inte som de skrattade åt den dråpliga situationen. smiley