Idag är jag 24 veckor gammal och väger nu 19,2 kg. De senaste 4 veckorna har jag inte vuxit så mycket på höjden och har bara ökat 1,8 kg. Jättebra, tycker Matte, som ett tag befarade att jag skulle förvandlas till en Grand danois. Min päls har börjat komma, inte så mycket på svansen och benen ännu, men den är blank och riklig på kroppen – alltid något. Mitt vackra överbett har inte förändrats och Matte håller nu fast vid historier om hundar som haft värre överbett än jag har och som sedan visat sig få tångbett, eller de som haft ett fint saxbett men som i mogen ålder visat sig få tångbett. Jag kommer inte att få visa upp mig på utställning förrän det är absolut nödvändigt säger Matte, och det gör inte mig något – jag trivs bäst i skog och mark. Kanske kan jag bli showhund som pensionär? I förbifarten har jag hört Matte kalla mig Hajen – det uppskattar jag inte!
Lillebror är nu 11 veckor och väger 9 kg. Han växer inte lika fort på höjden som jag gjorde, utan mer “runt om” och ser ut ungefär som han gjorde när han kom fast lite större åt alla håll. Matte har visat upp Dipper för några av sina mest inbitna “flat-vänner” och faktum är att han nog har lyckats dupera dem allihop. “Är det så här en jakt-labbe ser ut kan jag också tänka mig att köpa en”, är det några som har sagt. Han får idel lovord och jag förstår dem, han är oerhört charmerande med sina mörka ögon och glada svans!
Dipper får göra de flesta av de övningar jag gjorde i den åldern; att sitta på kommando och att “vänta” till Matte säger “varsågod”. Inkallning är han jätteduktig på och han är hur söt som helst när han kommer farande med öronen bakåtstrukna i full fart och med fokus framåt. Han har många roliga egenheter, bl a så stänger han oftast inte munnen när han får godis. Han bara gapar och viftar allt vad han orkar på sin lilla svans. Matte har utvecklat en teknik i att trycka fast godiset i gommen på honom, det verkar fungera. Han har en häftig stil när han hoppar ner, eller mer ut, från t ex soffan, stenar eller varför inte en bro eller brygga. Han satsar allt framåt och sträcker frambenen rakt ut, ser ut som stålmannen försöker flyga ungefär.
Min träning fortskrider långsamt men säkert. Jag har nu fått börja med Linjetag i vatten. Det är jättekul! Fortfarande bara med tennisbollar, eftersom Matte är så himla Noggrann och inte vågar riskera att något skulle gå fel med en dummy. Dock har jag fått hämta dummy på land nu iallafall.
Nu i helgen ska vi till Småland där Matte ska ha jaktkurs. Det blir nog mest bilförvaring för Dippers och min del, men kanske får jag också träna lite och några nya trevliga bekantskaper blir det säkert!