Idag föll årets första snöflingor över Mölndal. En kort stund var det faktiskt nästan helt vitt i trädgården, men sedan har det töat bort det mesta. Enda fördelen med att det blir kallt, enligt Matte, är att vi drar in något mindre smuts hemma. Annars tycker Matte inte om kylan, själv struntar jag i vilket – jag springer mig varm!

I går fick jag gå mitt utlovade spår! Först fick jag värma upp med två korridorer dummysök, vilket jag löste lysande. Matte är så nöjd med min fina näsa! Spåret var ca 200 meter, med två träpinnar som jag förstås hittade galant. Matte tycker att jag har ett utmärkt spårbeteende; jag har min näsa alldeles precis över marken och drar lite lagom i linan, just så att Matte får lite hjälp framåt i spåret. Tydligen är Matte van vid en annan typ av hund för hon pratar om att det är så skönt att slippa hjälm med visir och kraftiga handskar i spåret. Denna gång hade Matte lagt en vinkel lite klurigt 90 grader av en svag stig – det var tydligen inte en “planerad klurighet”, det är jag för ung för ännu, säger Matte – men ibland blir det inte alltid som Matte tänkt sig… Först fortsatte jag kanske 3 -4 meter fram på stigen innan jag upptäckte att spåret var borta. Då provade jag att gå till höger och gick parallellt tillbaka med spåret ca 5 meter – ingen spårkänning. Ok, då går det till vänster, tänkte jag, så jag gick lugnt och metodiskt spåret fram igen och mycket riktigt – där var en vinkel till vänster! Plättlätt!

I morgon ska jag få träna lydnad! Mattes kompis Hanna med roliga Räzer ska komma och hjälpa till. Det ska bli kul – kanske Hanna kan få lite fart på min lata Matte?