Lill-Prinsen håller som sagt på att mogna från valp till slyngel. Han lyfter nu på benet ungefär var annan dag och kissar också fler än en gång på en promenad. En gång lyfte han så högt på benet att han höll på att ramla omkull – såg riktigt festligt ut.

Angående det där med att Matte skulle vänta med Lill-Prinsens apporteringsträning och bara träna Koncentration och Uppmärksamhet… De som känner min Matte vet att det för närvarande inte är enbart Koncentration och Uppmärksamhet som tränas… Matte är nämligen fullt och fast övertygad om att en hund mår bäst av att endast ha ett alternativ till ett visst beteende – en apport ska med andra ord lämnas i handen och inte lekas med! Träningskompisen Marcus menar att Dipper ju inte är så gammal och föreslog att “vänta med avlämningen och fokusera på farten”. Då blängde Matte på honom, svart i ögonen, och fräste att “här väntas inte – han ska springa allt vad han orkar och lämna i hand! – Kan han leka ska han j-ar i mig kunna lämna ordentligt också!”. Som sagt, de som känner min Matte har således förstått vilken verklighet Lill-Prinsen nu lever i. Jag tror dock att det går långsamt åt rätt håll (långsamt = tre dagar – det är lång tid för Matte).

Hur gick det sist vi tränade lydnad? Jo tack, bara bra! Jag fick träna fotgående, läggande, ingångar, inkallning, hopp, budföring och ligg kvar. Hanna berömde min “härliga attityd”, och Matte var nöjd och glad när vi tränat klart. Räzer var pigg som en mört! Hanna fick en liten dotter för fem veckor sedan och Räzer har därför inte fått göra så mycket sista tiden. Han har dessutom opererat sig i halsen, men verkade nu vara fit-for-fight igen. Det är träning bestämd nästa vecka, det ser jag redan fram emot!

Måste berätta om min favvo-liggplats. Matte jobbar ju som bekant en del hemifrån och sitter då klistrad framför datorn. Jag har ända sedan jag var liten valp legat under Mattes stol och har liksom inte funnit någon anledning att byta plats. Numer är jag så stor att jag tar hela utrymmet under skrivbordet – och stolen. Jag kan här sova i godan ro och ändå aldrig missa när Matte reser sig för då måste hon putta på mig för att komma upp. Matte tycker det ser trångt och obekvämt ut där jag ligger och säger ofta – “jag fattar inte varför du ska krångla dig in där varje gång”. Min Matte är klok, men det är också mycket hon inte förstår…