I går pratade Matte länge och väl med Birgitta, Dippers duktiga uppfödare. Bland annat måste de ha berört Birgittas bevingade ord: “Din hund gör det du tillåter den att göra“. Vår Matte tycker att detta är bland det bästa som yttrats i hundsammanhang, och brukar lägga till – “så enkelt är detdu får den hund du förtjänar!” Detta gäller förstås även i vår flock – vilket vi blev varse om på eftermiddagspromenaden. Matte var taggad till tusen och efter några diskussioner gick vi som små änglar. Inte för att vi är ökända för att vara olydiga precis – det är nog snarare tvärtom – men “inget är så bra att det inte kan bli bättre”, säger Matte. Dipper har lovat att käka upp Birgittas telefonnummer så fort han kommer åt…

I morse visade det sig att Matte dessvärre inte glömt bort gårdagens samtal med Birgitta. Det var bara att rätta in sig i ledet och lyda mista vink. Matte var så nöjd med oss och tyckte att det var en fröjd att promenera med än mer uppmärksamma juniorer vid sidan. Nu har Matte som bekant väldigt dåligt minne och om bara Dipper lyckas med sitt uppdrag kanske vi kan få slappa lite igen…

Lite jaktträning på Gökalid och rapport hos Gabriella stod på dagens program. Först fick vi vara med Matte ute på ängen och se när hon placerade ut dummies på fyra olika platser. Därefter gick vi på promenad och fikade en stund. Dipper fick börja träningen med att för första gången spåra efter en rådjursklöve. Han var riktigt duktig, lilleman, och blev överlycklig när han hittade klöven fastbunden i en buske. På ängen fick han göra ett litet närsök och några linjetag på olika avstånd. Dipper kom inte ihåg alla platser exakt, men lydde Mattes signaler utmärkt och löste sina uppgifter till Mattes fulla belåtenhet. Lydig och följsam var han också…

Sedan var det min tur och efter en mindre påminnelse om hur “jaktfotgående” ska se ut, satte jag inte en tass fel. Både Håkan och Matte var mäkta imponerade, både av min fart och inställning och av mitt minne (för inte kan jag väl gå så perfekt om jag inte minns alla platser..?).

Blog ImageSå här ser det ut när vi förbereder oss för rapporten, Mattes alltid lika goa och glada storasyster Gabriella och jag.

Efter jaktträningen körde vi frispår, där Gabriella går iväg i skogen och jag sedan i full fart får spåra upp henne. Första sträckan var ca 125 m, andra ca 75 och tredje – tillbaka på de två första plus ca 75 meter – blev ca 275 m. Inte så långa liggtider idag, det var “full motivation på Gabriella” som var målet med träningen. Frispår är bland det roligaste jag vet och Gabriella tycker att jag springer ännu snabbare på dessa övningar än annars.

I morgon kommer Mattes goda vän Suzanne till Gökalid. Hon ska bland annat hjälpa Matte med att avgöra om min behandling av viltet är “okej” eller om den ska upp på listan; att åtgärdas. Efter att ha införskaffat en “viltmagnet” = Dipper – som har äckligt bra upptag – har Matte svårt att själv bestämma sig för om jag tar för lång tid på mig vid vissa upptag och om jag ibland “ältar” lite väl mycket med fåglarna. Dessutom hörde jag ryktas att vi på tisdag ska åka och hälsa på Birgitta i Torpsbruk. Jag får nog lov att försöka undvika Dippers Ömma Moder, för hon är tydligen mycket förgrymmad över att jag lär hennes lillprins så mycket bus…