Söndagens träning på Gökalid såg ut ungefär som lördagens, med små justeringar. Vi fick följa med Matte ut på ängen och titta på medan dummiesarna placerades ut och därefter promenerade och fikade vi, fast inte lika länge som i lördags. Dipper fick börja och nu kom han ihåg alla platser och var som vanligt jätteduktig. Jag skötte mig åter igen exemplariskt, och tur var väl det för sedan var det dags för viltträning. Matte ville ju (se gårdagen) ha Suzannes ögon som hjälp för vidare träning; att åtgärda eller låta vara. För att summera hamnar min viltträning på “Att åtgärda”-listan. A-barnet Dipper får ju i och för sig vem som helst att blekna i jämförelse, men jag får nog erkänna att jag kan ta upp vilten snabbare. Avslutningsvis fick Dipper ett “klövspår”, bl a med en 90-graders vinkel som han dammsög sig igenom hur fint som helst. Efter träningen och massa lek med kompisarna var Dipper trött och sömnig och sov som en stock i soffan hela kvällen. Själv sov jag en stund, sedan var jag pigg och glad igen. Matte undrar var all min energi kommer ifrån…