Äntligen har våren kommit på riktigt. Nu är det ljust till halv nio på kvällarna vilket Matte ofta utnyttjar till max. Det blir med andra ord allt mindre tid på soffan och allt mer tid i skog och mark – perfekt, tycker vi!

Träningen går framåt. På brukssidan kör vi på med rapporten, och jag får också spåra då och då. Ibland gör jag Matte lite fundersam då jag gärna kontrollerar viltväxlar. Matte är därför noga med att memorera vart hon har gått (vilket innebär en stor ansträngning!), för att kunna läsa av vad jag hittar på i spåret. Förutom mina små avstickare går jag allt som oftast precis där Matte tidigare gått och apporterar de små pinnarna hon tappat efter sig. Lydnaden går också framåt, ungefär som planerat. Fast det där med framförgående är för trist. Efter att ha kört “före” på spångarna runt klubben flyttade vi för några veckor sedan ut på appellplanen. Matte är väldigt noggrann och visar mig tydligt att hon lägger godis på “hållarna”. Sedan hämtar hon mig och så ska jag gå rakt och utan att dra i kopplet framför Matte, ett steg i taget och i god koncentration – båååring ! Jag brukar passa på att kika på omgivningen när Matte grejar med godiset – jag vet ju vart jag ska. Nu ska vi snart börja “pussla ihop” de olika momenten. En fas Matte har blandade känslor inför… Eventuellt blir det start i appellklass i juni, under förutsättning att allt flyter på som planerat. Mattes tidigare erfarenhet är att det oftast inte “bara flyter på”, så reservplanen är att vänta till augusti/september.

Dipper tränar också lydnad och personspår. Inte så ofta dock, Matte lägger mer tid på mig. Nu sist var Matte helnöjd med Dipper spårarbete. Han hade jobbat ut en vinkel på ett utmärkt sätt och är tydligen supercharmig (som vanligt…) när han klipper träpinnarna och skuttar tillbaka till Matte med svansen viftande som en propeller. Det lilla Dipper får göra på lydnadsplanen gör han jättebra, och Matte är nöjd. Vi är väldigt olika i vårt beteende vad det gäller lydnadsarbetet, säger Matte. Jag är intensiv och explosiv smiley. Dipper funderar lite mer och är inte lika lättövertalad, men när han väl fattat gör han som han ska smiley.

Jaktträningen går nu mycket ut på fotgående och kontroll. Vi har fått hämta i vatten några gånger, och tränat på att inte skaka oss. Vi tränar med vilt då och då och Matte tycker att det går framåt med mina upptag. Det är fortfarande så att jag ibland tar lite för löst i änderna och tappar dem, men oftast går det bra. Dipper sköter sig förstås perfekt… “Klockan” tränar vi när Matte kommer ihåg det, hon säger att vi nog borde göra det lite oftare.

Vad gäller våra inredningsidéer har det varit lugnt på den fronten ett tag. Matte blir lika glad varje gång hon kommer hem och allt ser ut som när hon lämnade oss. Vi har emellertid gjort klart för Matte att det här med kroppssmyckning i form av vita (fula!) Scaliborhalsband inte är något för modemedvetna ungdomar som oss. Förra veckan hjälpte Dipper till att ta av mitt, och idag betalade jag tillbaka. Nu funderar Matte på alternativa anti-fästingmetoder… Avslutningsvis en bild på Dippers duktiga pappa Hector. Som synes har Dipper ärvt Hectors vackra huvud – dock med en smula mer 08-attityd smiley.
Blog Image