I helgen åkte vi på långresa norröver för att delta i Avkommebeskrivning. Resan började lugnt och skönt och Dipper och jag låg som vanligt och sov i godan ro. På väg upp stannade vi till och hämtade upp Ing-Marie och hennes Gaston. Gaston är släkt med mig, våra mammor är helsyskon, och skulle således också avkommebeskrivas. Sedan var det slut på lugnet… Stackars Gaston satt i “mellangärdet” och fick nog både tinitus och skavsår i öronen så som Ing-Marie och Matte tjattrade och skrattade fram i bilen.

Ett stopp till gjorde vi, hos Mattes kompis Angelica i Dyltabruk. Jättefina träningsmarker! Här passade förresten Gaston på att tjuvträna lite vilthantering. Hans matte trodde att han hittat en pinne som han ville visa henne men såg till sin förskräckelse att det var en liten tass som stack ut ur Gastons stora mun! Den duktiga hunden hade hittat en liten ekorre – garanterat redan avliden försäkrade vår Matte den smått hysteriska I-M.

Natten tillbringade vi i en gäststuga hos Bengt och Agneta som har kennel Duckstream där min mamma är född. Det var inte helt lätt att somna vill jag säga… Dels hoppade Dipper omkring som en studsboll mellan Mattes säng, golvet, över en mycket tålmodig Gaston och upp i I-Ms säng – för att efter några minuter köra samma vända tillbaka igen. Dessutom fortsatte I-M och Matte på samma spår som i bilen – det var med andra ord ett herrans liv! Smart drag av Bengt och Agneta att placera oss på behörigt avstånd från övriga.

Själva beskrivningen gick finfint för oss alla. Jag tror att Bengt, Agneta och mina uppfödare är väldigt nöjda med båda kullarna. Jag fick rätt mycket beröm och Matte var – faktiskt (tror inte jag hörde ett endaste litet “men”) – både nöjd och lite stolt över mig.

Dessvärre kunde inte Matte ta några egna bilder från dagen då ju “Lennart-Dipper-Nilsson” för en tid sedan dissekerade den då nyinköpta digitalkameran. I-M gav Matte tipset att kolla minneskortet (som märkligt nog överlevde behandlingen), kanske finns där några intressanta bilder från Dippers plåtmage?!

Här är dock en bild som Ing-Marie tog på mig och mina syskon; från vänster är det Carmen, Blomma, jag och Bobben (fotnot: blixten gick igång – ingen av oss har egentligen ljusa ögon…).
Blog Image