I lördags var vi på Workingtest igen. Denna gång i vackra Hjörneredssjöarna utanför Laholm i södra Halland. Själva upplägget finns beskrivet på hemsidan www.svartalwen.com, nedan följer mina reflektioner.

Jag fattade snabbt att det var tävling igen – massa nervösa människor och glada hundar. Sist innebar det att jag fick hämta en hel del apporter så min förväntan steg med temperaturen i solen. Denna gång var även Lillebror med, vilket gjorde att Matte fick ännu mer att tänka på, så jag förberedde mig extra väl för att hjälpa till på bästa sätt.

Jag började riktigt lovande på första stationen med att nästan gå ifrån Matte på transporten fram till startplatsen. Hon som brukar gå så fort! De två enkelmarkeringarna hämtade jag galant – Matte grymtade något om “överladdad”, men vem lyssnar på henne? Domaren var särskilt imponerad av min Uppmärksamma inställning och totala Beredskap! Dipper fick stoppa för kissepaus på sin transport – Matte hade inte rastat honom ordentligt och Dipper har sina principer – är man kissnödig så kissar man. Tack och lov var det ingen 3-minuterskiss denna gång…

Inför nästa station rastade vi oss, ordentligt. Nu var det äntligen dags för vattenarbete. Även denna gång gick Matte väl långsamt i transporten, eller om jag kanske gick lite fort? Själva dirigeringsuppgiften var inga problem för mig. Lille Dipp fick skynda på stegen i transporten, Matte tänkte inte riskera något mer stopp. Även Dipper löste uppgiften jättefint och Matte var väldigt nöjd med oss båda.

Ännu en vattenstation, denna gång två enkelmarkeringar. Den ena föll dold över en liten höjd och bakom en trädridå. Jag tog som vanligt raka spåret, rätt genom buskaget. När jag nästan var tillbaka med apporten fick jag en plötslig skakreflex – vatten i öronen – men fick lov att lyssna på Mattes förmaning. Matte var lite långsam när hon skulle ta apporten så jag släppte den för säkerhets skull på hennes fötter så vi snabbt kunde ta oss an nästa markering. Matte säger att jag ställde mig upp när markering nr 2 föll i vattnet – har jag inget som helst minne av..? A-barnet satte förstås inte en tass fel utan fick även här full pott.
Blog ImageBlog ImagePå nästa station fick man gå och gå och sitta och vänta och vänta – urtrist! Jag provade att avancera något när Matte satt mig på “vänta” och var på väg uppför en backe. Ögon i nacken har hon väl ändå inte, tänkte jag. Eller har hon det..? På något sätt visste hon iallafall att jag hade rest på mig… Till slut var det dags för apportering igen! Jag satte mig i startposition med fullt Fokus på kastarna – det stod ett helt gäng! Och så hör jag ett “Ligg”.. Öh, va?! Jag sneglade upp på Matte som log mot mig, och faktiskt mer såg ut som att hon menade “Ligg” – och inte “Apport”. Jag sjönk sakta ner, medan jag undrade hur det här hängde ihop… Den gula smilfinken satt som en staty och lade sig i bästa appellplansstil, förstås!
Blog ImageBlog ImageSista stationen fick jag iallafall glänsa – och fick bättre poäng än Lillebror! Våra duktiga och trevliga träningskompisar Håkan, Malin och Simson var också med. Håkan väste mellan tänderna att Dipper skulle få springa hem, för han fräckt nog slagit Simson med 2 poäng! Tack Malin för alla fina kort och för hundpassning medan jag fick hjälpa till som funktionär på e m!
Blog ImageEfter att Gulle-Dipp slagit hela bunten nybörjarekipage lade han sig lugnt ner mitt i springet och skott från olika håll – och sov som en liten valp. Han nya smeknamn; Mr 100% Fokus & Engagemang, passar onekligen – en sak i taget – sover man så sover man!
Blog ImageBlog Image