Blog Image

Leia

Leias tankar

Här i bloggen kan du läsa om vad som händer i mitt liv. Jag hoppas att min matte kommer att uppdatera den ofta, för jag tror att jag har en hel del viktiga inlägg att komma med!
Mer om mig och min flock kan du läsa på sidan: www.svartalwen.com

Har labradorer mer tur?

16 månader Posted on Sat, June 28, 2008 13:56

Ja, ibland kan man undra. Då och då tycker Matte att det verkar som om Dipper har en smula mer medflyt än vad vi flattar har. Det kan gälla både sök och markeringar – dock framför allt på större sök – det ser liksom lite enklare ut för den gule att lösa uppgiften. För inte kan väl Ingemar Stenmark haft rätt i att; “Ju mer jag tränar, ju mer tur har jag”?! Vi långhår tränar faktiskt lika mycket som den gule! Summa summarum har labradorer sannolikt mer tur.

Några bilder som Krister & Mumme tog vid träningen på Gökalid, tack igen!
Dipper väntar koncentrerat på en markering:Blog ImageDipper på väg hem med and från vattenmarkering;Blog ImageDipper tar sats för att hoppa över diket med rapphönan från sökfältet;Blog ImageHanna skickar Räzer på linjetag;Blog ImageSimson på väg hem med en vattenmarkering;Blog Image



Träningsrapport

16 månader Posted on Sat, June 28, 2008 13:37

Tänkte lämna en liten rapport om vart vi står i vår träning. Jaktträningen för min del, och delvis även för Dipper, går nu ut på, i nämnd ordning;
1) Korrekt fotgående och allmän kontroll!
2) Sitta kvar lugnt och koncentrerat – och inte luta mig djupt framåt i startposition – på alla typer av markeringar, land såväl som vatten. Vi får inte hämta särskilt många apporter på markeringar, bara när Matte hittar något särskilt intressant ställe där vi kan få “goda erfarenheter”. Faktum är att Matte tycker att jag är strået vassare än Dipper på markeringar!
3) Linjetag! Både land och vatten; olika terräng och avstånd, typer av igångar och problem på vägen. Fokus ligger på att gå rakt och snabbt! Dipper är grym på raka linjer! Jag är rätt duktig jag med, men Dipper drar spikrakt och snabbt som en avlöning genom i princip vad som helst.
4) Då och då gör vi närsöksövningar och dirigeringstecken, dock fortfarande under enkla och välplanerade former.
5) Större sök gör vi någon gång, det tycker inte Matte att vi behöver träna så mycket.
Någon gång lägger Matte in störningar av olika slag, men inte särskilt ofta och i så fall “snälla” varianter.

Rapport kör vi, inte varje vacka, men rätt ofta ändå. Vi kör fortfarande inte särskilt långa sträckor och har ännu inte hunnit med varken skott eller andra hundar. Min planerade start i lägreklass är därför uppskjuten till nästa vår så vi ska hinna med allt i lugn och ro.

Spåra händer det också att vi får göra. Senast igår, då Matte lade ett ca 700 m långt spår med sex apporter åt mig. Matte kom på att det kanske kunde vara läge att prova ett lite längre spår då planen är att jag ska starta appell i slutet av augusti och lägreklass i mitten av september… Nemas problemas – jag spårade hur fint som helst, precis där Matte gått, och hittade alla mina apporter, även dem hon gömt i blåbärsriset. Dipper fick också ett spår, fast lite kortare, och löste det i sin vanliga stil; oerhört intensivt med svansen viftande som en propeller!

Lydnad gör vi lite oftare, två – tre gånger per vecka och lite småpass emellanåt. Matte tycker att jag är duktig och fokuserad. De flesta moment för appell/lägre börjar bli klara. Fortfarande har vi inte helt plockat ihop alla moment men det är två månader kvar, och Matte tycker att vi bör vara klara till dess. Särskilt nöjd är Matte med mitt krypande, där vi i och för sig skyndar långsamt, men det ser tydligen riktigt lovande ut. Även framförgåendet ser lovande ut, i synnerhet som grund för framåtsändandet. “Lydnadslydnaden” väntar vi lite med. Matte vill inte fixera mig på koner riktigt ännu. Dipper gör också framsteg, fast det där med framförgående på spångar fattar han inte riktigt poängen med. Planeringen ligger på start i appell i slutet av oktober och det bör fungera, säger Matte.

Som tur är har vi fantastiskt duktiga och trevliga träningskompisar som är lika träningsvilliga som Matte. Karin Daun, som vi tränar lydnad med en gång i veckan, får Matte att skärpa sig lite extra då hon gärna vill visa upp riktigt bra utföranden för Karin. Hanna Andersson sätter också press på Matte på lydnadsplanen, och kommer med många värdefulla iakttagelser. Håkan och Malin Rosvall ställer alltid upp på träning, oavsett jakt eller lydnad, och är himla duktiga båda två på att kasta markeringar – vilket ju som bekant inte är så enkelt som det ser ut alla gånger. Marcus ställer också upp i alla väder, vad gjorde vi utan honom?

Avslutningvis några bilder från sista helgen i maj, då vi var på WT i Skåneland. Stort tack till Krister och Mumme för bilderna!
Blog Image

Blog ImageBlog Image