I går var det fullt pådrag i markerna nära brukshundklubben! Stora, väldigt ljusstarka, strålkastare lyste upp mörkret som om det vore mitt på dagen. Där stod bussar och bilar om vartannat, massor av folk med stora filmkameror på axlarna sprang omkring, och några människor var helt blodiga i ansiktet! Dipper trodde det var kriget som kommit till Mölndal. Jag däremot, fattade direkt vad som hänt! ÄNTLIGEN har någon världsberömd filmregissör uppmärksammat mitt vackra yttre och mina unika skådespelartalanger och nu väntade hela filmteamet på att JAG skulle göra entré! Fabulous! – som vi säger i Hollywood!

Vi körde långsamt upp emot den enorma skaran av väntande människor, de var så många att de fick sprida ut sig längs vägkanterna. Vi har ju tonade rutor i bilen så jag kände mig som värsta Divaskådisen när publiken lutade sig fram för att försöka få en skymt av mig. Jag fick Dipper till att snabbt putsa lite extra på mina ögonbryn och försöka släta ut pälsmössan som nu nära nog helt täcker mina långa eleganta öron. Matte har länge lovat att trimma mig – VARFÖR har hon inte fått tummen ur?! – Jag ser ju ut som värsta skogshunden! Matte stannade bilen, sänkte fönstret och bytte några ord med regissören. Förmodligen diskuterade de vart vi skulle parkera vår gröna Limo för att undvika den värsta hysterin bland fansen. “Nu, nu snart ska du få höra på jubel”, sade jag till Dipper, som faktiskt starkt påminner om Greve Drakula med sitt Back-on-track-täcke uppdraget över nacken – han kanske kan få en biroll?

Matte stängde till slut rutan och rullade sakta framåt genom folkhopen – framåt – och förbi! – de sista av mina förväntansfulla fans!! “Men stopp! Stanna! Vad gör du?! Stanna bilen – jag ska av!!!” Jag sprang förvirrat omkring i buren och försökte göra Matte uppmärksam på sitt misstag, men hon ökade bara farten och körde vidare. Istället fick jag förtvivlat åse hur mina fans länge tittade efter bilen… Till råga på allt elände vände de otacksamma små människorna snart sin uppmärksamhet mot nästa bil som kom upp på vägen – det ska jag minsann komma ihåg att surt nämna i mina framtida memoarer!

Som tröst för min oerhört traumatiska upplevelse fick jag, och Dipper, en present på kvällen. Det var vår supertrevliga träningscoach Karin & Jippo som omtänksamt packat ner var sitt smaskigt ben till oss med anledning av våra fina prestationer under hösten. Tack Karin! Det är för väl att Matte inte jagar bort alla mina fans…

Visar några – OBS! ännu ej officiella! – klipp från min kommande storfilm; “Jakten på den försvunna Fasantuppen” – Soon at a movie theater near You!Blog ImageBlog Image