Matte fick sig ett gott skratt häromdagen när hon sökte på “wikipedia” efter labradorer. Bl a står det att “Labradoren är väldigt hungrig av sig och äter lätt för mycket. Det har hänt att vissa labradorer har ätit ihjäl sig“. Tragiskt, ja visst, men de labbarna dog nog lyckliga iallafall! Som sambo med en, kan jag intyga att ovanstående stämmer – det finns förmodligen ingen botten i en labradormage! Det verkar dessutom finnas en koppling mellan munnen och svansen; när Dipper får något i munnen – ätbart eller bärbart – går svansen omedelbart igång som en liten propeller. Mycket underhållande, men det gäller att inte stå för nära – Dippersvansen är obehagligt hård och svider som en björkvidja!