Igår kom vintern tillbaka med stormsteg – en decimeter snö föll på bara några timmar. Väldigt onödigt, menar Matte, och tycker synd om våra gula krokusar som nu precis tittar upp över snökanten… Nåja, idag är det plusgrader så snön försvinner väl förhoppningsvis snart igen.

Vill gärna återberätta två incidenter från momentet Platsliggning från senaste tiden. Jag är som bekant mycket intresserad av skott av alla de slag, då det kan innebära att det ramlar ner någon fågel som Jag behöver hämta! Detta särskilda Intresse innebar inför min start i lägreklass i höstas en hel del träning av just “Platsliggning med skott”. Förra onsdagen var det så dags för första skotträningen sedan mitten av september. Solen hade precis gått ner och skymningen föll snabbt. Strax före första skottet hör både Matte och jag det välbekanta och synnerligen intressanta (tycker i alla fall jag) ljudet av änder på inflygning! Det bor några flockar i bäckarna runt klubbområdet och de motionerar gärna, som änder gör, i skymningen. Två änder flög i perfekt skotthöjd rätt över appellplanen precis i samma stund som skottet gick! Matte höll på att få hjärtstillestånd på kuppen och var evigt glad att ingen i samma stund bestämt sig för att t ex kasta en apportbock eller liknande… Jag ryckte till och borrade ner klorna i startposition – men låg kvar på stället. Efter denna träning känner sig Matte betydligt lugnare… Klarade jag den störningen – som Matte absolut inte vågat utsätta mig för ens om hon hade kunnat arrangera “inflog av änder i exakt samma ögonblick som skott” – då bör jag väl ligga kvar även vid andra störningar?

Dipper har, som jag tidigare nämnt, också börjat träna lydnad igen. I veckan tyckte Matte det var dags att fräscha upp “platsliggning med störning av andra hundar i närheten”. Hon lade därför ner Dipper i närheten av där några klubbkompisar höll på att träna sina unga schäferhundar. Dipper låg fint och tittade uppmärksamt på hur träningen bedrevs. Plötsligt fick en av schäfertikarna syn på Dipper och satte full fart rakt emot honom, totalt döv för förarens rop om att “STANNA”!!! Med sig fick hon ytterligare en hane som förövrigt också tränade platsliggning lite för sig själv. Som tur är, är ju vår Matte rutinerad nog för att inte hetsa upp sig i onödan utan stod lugnt kvar för att se hur det hela avlöpte. Dipper såg jätteglad ut när han förstod att hundarna var på väg till honom! Han låg dock kvar lugnt och stilla tills de var precis framme, båda två på samma gång. Då reste han sig och hälsade glatt och välkomnande. Inte ett “ont ord” kom från någon av hundarna och när schäferfolket till slut fick fatt i sina juniorer tog Matte Dipper tillbaka till stället där han legat och lade ner honom igen. Sedan hjälpte tiken till att promenera runt Dipper – “måste kolla för säkerhets skull”, sade Matte – men han låg kvar så fint så.

Självklart är det alltid lite nervöst när dylika situationer inträffar, men när det avlöper så väl som ovan är det de facto bara bra träning. Matte ska därför på tisdag utmana ödet och låta Dipper ligga platsliggning bredvid sin Drömtik – en jättesöt liten schäfertik som en gång när hon löpte smet ifrån sin förare för att springa fram och hälsa på just Honom – det glömmer Dipper ALDRIG!