Så var det då äntligen dags för mig att att starta högreklass spår! Matte har haft lite blandade känslor inför denna start. Dels tycker hon att just inlärning och “vägen upp” i klasserna är väldigt rolig. Väl i elitklass blir det liksom mer allvar i och med jakten på cert och SM-poäng. Dels påstår Matte att vad som helst kan hända när jag ska starta på prov(?!).

I söndags morse åkte vi så iväg tidigt i ottan upp till Alingsås. Vi skulle börja med spårarbetet ute i skogen. Medan vi väntade på att domarna skulle dyka upp tog vi en liten promenad förbi vår upptagsruta. Det var finfin motvind från rutan – än att den låg en bit från vägen – och jag passade på att dra in ordentligt med vittring. När jag väl sedan släpptes ut på spåret visste jag ju redan vart det låg och åt vilket håll det gick! Plättlätt! Domarna måste blivit grymt impade för de gav mig högsta betygspårpåsläppet!

Själva spåret gick kanon och jag belönades med högsta betyg även här! Jag höll näsan precis där spårläggaren hade gått (ibland såg Matte fotsteg i mossan) och tog vinklar och apporter med exakt precision! Matte hade dagen till ära med sig en “lekpinne” till mig som jag fick leka med istället för att – som jag brukar – få bita på de pinnar jag hittar. Det tyckte jag var ok på de sju små pinnar jag hittade, men den långa slutpinnen försökte jag behålla själv, det är min favoritgrej! Matte säger att min prio-ordning är 1) slutpinne, 2) liten spårpinne, 3) snitsel, 4) bollen. Och så korven då förstås som jag får efter varje pinne jag hittar! Dock tyckte jag spåret var fasligt långt denna gång… Vi brukar aldrig gå mer än hälften så långa spår när Matte lägger dem själv…

Efter en stunds vila var det dags för uppletande! Det har vi inte tränat särskilt mycket. Matte har fått för sig att jag nog borde klara det hyfsat ändå med min stora näsa i kombination med Mattes rutin. Det var en jättefin ruta med finfin vind snett framifrån höger. I högreklass ligger det 6 föremål utlagda för att det ska vara lättare att hitta grejer (samtidigt blir det ju svårare i och med att risken för byte ökar – vilket drabbade minst två av våra medtävlare). Jag sprang ut i full fart och kom snart tillbaka med ett föremål i munnen. På vägen in signalerade jag med en öronvridning att jag känt ytterligare ett föremål och det fick jag hämta så fort jag lämnat av det första. Tredje skicket kände jag direkt ett föremål som låg ganska nära och fjärde föremålet hittade jag väldigt snabbt på sista skicket. Matte tror att jag höll på i ca 1,5 minuter. Här blev både domare och publik oerhört impade och jag fick åter igen högsta betyg! “Full pott på specialen – härlig debut Leia!”, kvittrade Matte i bilen på vägen till klubbområdet.

Så var det dags för Mattes mardrömsmoment platsliggning med skott. Vad är hon nervös för? Det är ju bakom mig det står någon och skjuter! Jag var glad och laddad när jag fattade att vi var på en appellplan och passade på att dels lägga mig före kommandot och sedan – för säkerhets skull – sätta mig upp en gång så Matte fick kommendera “ligg” en gång till. Betyg 9 fick vi för det. Att jag tittade bakåt på skytten när skotten gick belastades inte.

På första momentet fritt följ (som vi aldrig tränar då Matte som bekant älskar sitt kortkoppel) tyckte Matte att jag kändes lite ofokuserad inledningsvis, men min kapacitet är vida större än Matte har fattat – jag fick betyg 9,5 ändå! På Inkallning med ställande stannade jag helt perfekt, kunde kanske (absolut, säger Matte) sprungit lite snabbare. Jag satte mig, som jag också gjort på de två tidigare tävlingarna jag genomfört, lite snett bakom Matte och kikar upp på henne därifrån – mycket innovativt och tjusigt om jag får säga det själv! Här var domarna märkligt nog inte lika imponerade och gav mig bara betyg 9. Alla förstår uppenbarligen inte modern konst!

Framåtsändande började bra, hela första sträckan gick super! På andra sträckan gick jag lite långsamt ut från Matte och fick sedan plötsligt syn på ett stort gult löv som låg och lyste strax före den yttersta funktionären. Jag fick en plötslig ingivelse att kontrollera vad just detta löv gjorde på appellplanen och inte i skogen(?), och vek av för att kolla närmare. Kunde dock snabbt konstatera att det bara var ett vanligt löv som tydligen singlat ner fel och gick därför snabbt tillbaka till min “linje” och fortsatte trampa på tills Matte kallade in mig. Den ena domaren tyckte momentet var mycket bra, frånsett min lilla avstickare och gav betyg 8,5 och den andra att det var bra men med lite sega utgångar (plus avstickaren) och gav betyg 6,5. Krypet gjorde jag bra, och i bra tempo! Ett lite högre steg med baken i början gjorde att den ena domaren gav betyg 9. Den andra tyckte samma, men också att jag inte stannade upp precis när Matte stannade och gav därför betyg 7.

Det Onödiga momentet ljudgivning/skall (som Matte ska motionera om att SBK ska ta bort till nästa regelrevidering) gjorde jag bättre än jag någonsin gjort på träning och fick betyg 7,5 och 7! Tungapporten fick jag inget bra grepp på men sprang i alla fall tillbaka med den så gott jag kunde. Generös som jag är ville jag ge domarna ytterligare en chans till att se min Speciella Avslutning (snett bakom) men inte heller denna gång uppskattades det och jag fick bara betyg 7 och 6,5. Hoppet gjorde jag strålande! Spänstigt hopp över åt båda håll! Matte säger att jag glömde att stanna och sätta mig på andra sidan och att jag därför fick betyg 0?! Herregud, var det inte hoppa jag skulle göra?! Som Matte sade innan; bara för att jag alltid gör hoppet bra på träning behöver inte innebära att vi får betyg på tävling… Jaja, fröken kan-inte-ha-fel, nästa gång så!

Hur som helst så fick jag ihop 526,75 poäng av 600 möjliga och vann (förstås?!) tävlingen! I’m the Queen – vart är mitt hov och alla paparazzi??