I helgen var jag på jaktprov igen. Känns väldigt lyxigt att så många människor engagerar sig för att JAG ska få lite roligt – man får lov att vara tacksam!
När Matte och jag som vanligt gick på promenad innan min provstart (Matte behöver tydligen gå långt och få upp flåset ordentligt innan varje start, och dessutom träna sin kastarm, för jag får hämta rätt många apporter redan innan jag ska in på bedömning) blev jag stungen av en geting. Det brände till i bogmuskeln och jag fick till slut, efter att ha visat några gånger att något satt fast på mig, Matte att plocka bort den gulsvarta insekten. Skit också! sade Matte, som själv blivit getingstungen och mindes att det gjorde ONT. Nu är ju jag inte av den känsliga typen så det fanns ingen anledning till oro. När Matte väl pillat bort getingen sprang jag glatt vidare mot nya äventyr.
Även denna gång fick jag följa med fram till prisutdelningen – Matte har uppenbarligen tagit sitt förnuft till fånga! Denna gång hade jag planerat att vända mig mot publiken och le vackert, men det gick inte alls för jag blev helt intryckt mellan Matte och domare Bosse. Ska jag någonsin få en fin prisbild?!