I söndags var det dags för årets sista tävling, ett Workingtest i Halland, närmare bestämt på Sågknorren mitt ute i Ingenstans (känns det som). Som uppvärmning fick vi en liten stunds träning på lördag eftermiddag, efter att Mattes jaktlydnadskurselever tröttnat på hennes instruktioner.

Tack snälla Fia Ahlström för lånet av alla bilder (utom samlingsbilden) i detta inlägg (tagna 091114). Fler fina bilder finns på: http://picasaweb.google.se/Svartalwen/Traning091114#

En av de elever som stannade kvar för att titta närmare på vår träning, dristade sig till att fråga hur det var med Dipper? -“Kan han apportera?” “Man ser honom varken på Bloggen – eller någon annanstans heller, för den delen?” Matte fick omedelbart förskräckligt dåligt samvete… Stackars Dipper!! En sådan liten guldklimp, alldeles bortglömd av världen… Som tur var hade Matte anmält både mig och Dipper till söndagens WT, så Fia fick se att Dipper kunde apportera – riktigt bra dessutom – både på träning och på WT. Fast Matte har fortfarande dåligt samvete…

Tidigt i söndags morse bar det så av mot de Halländska mörka skogarna. Vi kom förstås för sent, det brukar vi göra när vi ska till Sågknorren. Märkligt att Matte inte lär sig att det uppenbarligen tar längre tid än vad hon tror? Vi tog en kort sväng ner på parkeringsåkern innan Håkan bestämt slirade därifrån och parkerade på säkrare mark.

Först ut för dagen var Simson och Dipper som skulle starta i öppenklass. Första stationen var en dubbelmarkering på vatten, domare var goda vännen Yvonne så här gällde det att inte göra bort sig! Både Matte och Malin skötte sig emellertid, och båda fick med sig 20 poäng.
Station 2 och 3 var en dubbelstation som började med en kort dirigering (ca 25 meter?) fram till en stor sten där två dummy låg intryckta. Domare här var Anita Junfors som tyckte att Dipper hade lyckats bra och gav honom 19 poäng. Efter att dessa var hämtade följde en dubbelmarkering från en halvdold kastare, båda nedslagen var dolda. Dipper hittade båda sina apporter fint och fick ytterligare 19 poäng. Simson hade en liten miss (Malin) och fick någon poäng mindre.

Station 4 och 5 var också en dubbelstation, bedömd av Gert (efternamn?). Svårast för många ekipage var en enkelmarkering med apportkastare som sköts ut över en myrmark, ca 70 – 80 m. Dipper hade ingen aaaning om att något hade ramlat, men sprang ändå glatt iväg åt det håll Matte pekade. Efter att han fått springa omkring en liten stund tyckte Matte det var dags att träda in och då hittade Dipper rätt snabbt sin apport. 13 poäng blev det kvar efter detta. Simson gjorde lite bättre ifrån sig och fick något poäng mer.

Sista uppgiften var en kombinerad markering / dirigering, där markeringen skulle hämtas först och därefter dirigeringen. Markeringen var rätt lång, ca 80 m (drygt?), över ett hygge, uppför en liten kulle och över en mur. Dipper såg inte denna heller (Matte är inte ett dugg förvånad), men hörde dock när den ramlade i ett litet ris och spikade i princip nedslaget! Dirigeringen (ca 90 – 100 graders vinkel mot markeringen) löste han förstås utmärkt och fick med sig ytterligare 19 poäng. Simson kopierade i princip Dippers arbete på denna uppgift.

Både Malin och Matte var väldigt nöjda med sina insatser, och hundarnas, och gjorde efter lite fika därefter klart för dagens stora begivenhet – MIN start!

Jo förresten, Ingela och Röjja startade också i öppenklassen! Röjja hade lite otur på en station och nollade, annars skötte hon sig bra enligt sin matte (14,17,0,16,20 = 67 p). Lille söte Poch och Håkan startade i nybörjarklass. Allt flöt på alldeles utmärkt, utom på en station där Håkan, efter att Poch åtlydigt både stoppsignal och sidotecken flertalet gånger, valde att kalla tillbaka då Poch inte lyckades lokalisera sin apport. Duktiga Poch fick i övrigt finfina poäng; (20,19,19,0,18 = 76 p)! Både Röjja och Poch blev denna gång oplacerade i sina klasser.
Sedan var det dags för de stora elefanterna – Elithundarna – det vill säga JAG och Mekko, och några duktiga hundar till. Vi gick på samma slinga och för samma domare som öppenklassen, och uppgifterna var snarlika men svårare. Station 1 var åter igen vatten, en dubbelmarkering på linje, rätt nära strandkanten, ca 50 resp 70 m(?). Denna löste jag helt perfekt och fick 20 poäng av Yvonne.
Station 2 var åter igen en kort dirigering fram till den stora stenen, men nu skulle tre apporter hem, varav en låg uppe på stenen. Det tog en liten stund innan Matte fick mig att förstå att jag skulle upp på stenen, sedan var det inga problem – 19 poäng. Station 3 var samma som för öppenklass, men här bestämde domaren att först kastad apport skulle hämtas först. Plättlätt, med andra ord, så gör vi ju alltid – 20 poäng!
Station 4 var en ännu längre apportkastar-apport – dryga 80 meter ut på myren. Här fick jag leta en liten stund innan jag hittade den, och Matte skötte sig genom att inte lägga sig i alls! 17 poäng fick jag här. Station 5 var på samma område som för öppenklass, men nu skulle markeringen (som också var ytterligare ca 15 meter längre) hämtas efter att en dirigering (ca 50 meter lång, ca 45 graders vinkel mot markeringen) tagits hem. Jag såg kastet bra, men gick förstås ändå gärna ut på den linje Matte pekade ut över hygget – snabbt, rakt och prydligt – och stoppade och letade som jag skulle. Matte undrade om jag hade koll på den långa apporten (90 – 100 m?), och gav sig själv på stående fot bakläxa – vi tränar helt klart för lite långa apporter! Plättlätt var det! Jag spikade min apport och susade tillbaka över stock och sten till publiken jubel (inte riktigt kanske, men jag fick applåder efteråt). Domaren gillade det också och gav oss 20 poäng!
Mekko och Ingela gjorde som vanligt en jättefin runda (20, 17, 20, 20, 18), bland annat en urtjusig lång dummykastar-apport! Konkurrensen i elitklassen var dock knivskarp och flera förare var nöjda med sina prestationer. Därför var det väldigt spännande på prisutdelningen då vi inte sett några resultat från annat än nkl och ökl.

Tänka sig att min duktiga Lillebror gick och vann öppenklassen (ca 25 ekipage) på fina 90 poäng (20,19,13,19,19)! Tvåa kom bästa kompisen Simson och Malin, en (1) ynka poäng bakom (20,18,18,14,19).

Så var det dags för prisutdelning i elit… Vann gjorde – inte Mekko, som Matte trodde att det skulle bli – utan en äldre flatherre som lyckats få ihop 97 poäng! Tvåa kom JAG96 poäng! Trea kom Mekko95 p! Tre flattar i topp, med andra ord. Sedan kom labradårerna, ett antal poäng längre ner. Av tio startande ekipage hade nio 76 poäng och över – bra kvalitet på ekipagen, med andra ord.

Malin och Håkan hade dessutom tur i nummerlappslotteriet och vann var sin jättestor korv, vilket Matte och Karen tyckte var oerhört lustigt. Sammantaget hade vi en fantastiskt trevlig dag. Det är härligt med goda vänner! Dock höll Ingela så när på att bli kvar på parkeringsåkern, som nu mer likande en lervälling. Goda råd haglade samtidigt som så många som möjligt knuffade på Saaben – och till slut kom hon iväg! Karen, eller Karsten som hon tydligen vill bli kallad numer, hade dagen till ära införskaffat sig en superfin flådig fyrhjulsdriven Toyota – med backfilmvisning (eller vad det nu heter). Hon susade problemfritt rakt över åkern och upp på fast mark – var nu rädd om Bilen, Karsten!

Hela gänget samlat, nöjda och glada! (Foto Karsten Snigel-matte Lisager)
Stort tack igen till SSRK/Västra/Hallandssektionen med Eddie Nilsson i spetsen för ännu ett mycket väl genomfört arrangemang! Fantastiskt trevligt att få en startlista utsänd innan provet, och inte minst att få en resultatlista utsänd två dagar efter! Jag är imponerad! Trevlig stämning, bra upplagda stationer med lagom svårighetsgrad för klasserna, trevliga funktionärer och domare, och ett fantastiskt prisbord! Vi kommer gärna tillbaka!