Eftersom jag inte har ont i benet – vilket Matte nu också har insett – har jag fått återuppta min säsongsuppladdning. I söndags fick jag spåra på kalhygge. Det gör vi inte särskilt ofta – nu när jag tänker efter tror jag bara att jag på träning fått göra det två gånger tidigare. Anledningen är att Matte AVSKYR kalhyggen, de är jobbiga att gå på (latmask) med pinnar som sticker upp överallt och djupa traktorspår att hoppa över, och dessutom tycker sig Matte se ormar i parti och minut – ormar ÄLSKAR nämligen kalhyggen (har Matte fått för sig).

Dipper fick sig ett spår i älgskogen – Matte såg två älgar på nära håll när hon lade spåret och en till när de gick runt spåret. Dipper gillar ju som bekant vilt av alla de slag – nya lekkamrater är aldrig fel, tycker Dipper – så alla tillfällen till att-inte-spåra-vilt tas nogsamt tillvara. Två gånger försökte Jakthunden byta spår, men sedan verkade han inse att det var bättre att följa det spår Matte nu envisades med. Det är ju tur att Dipper (precis som jag, faktiskt) tycker att träpinnar är rätt häftigt att hitta!

Vi har fått träna några korta pass lydnad i veckan också, och några pass med lite apportering. Lydnaden går nog framåt, för där verkar Matte nöjd, men med jaktträningen är mer oklart… I går sade Matte att “det är tur att det inte är tävling på träning” – förstod inte riktigt vad hon menar med det?