Blog Image

Leia

Leias tankar

Här i bloggen kan du läsa om vad som händer i mitt liv. Jag hoppas att min matte kommer att uppdatera den ofta, för jag tror att jag har en hel del viktiga inlägg att komma med!
Mer om mig och min flock kan du läsa på sidan: www.svartalwen.com

Mera träning

9 månader Posted on Mon, December 03, 2007 00:15

Ännu en helg i träningens tecken. I lördags var det rapport och spår på programmet. Matte säger att det är “en rysning” att gå bakom mig när jag spårar. Jag tycker mest att det är kul smiley. Lillebror fick också gå ett spår. Trots att Matte fått allt rätt med terräng och vind gick Dipper lite i zickzack och är väldigt ivrig. Matte säger att han förmodligen skulle bli en utmärkt “sökhund” (personsök), dels för sitt stora människointresse och fina näsa, men också för att han (i alla fall hittills) visar större intresse för vindburen än markbunden vittring. Dock så hinner inte ens vår Matte med både rapport/spår/lydnad och jakt med mig och personsök/lydnad och jakt med Dipper, så han får nog bli spårhund ändå. Fast de kan ju alltid ta upp en sökkarriär längre fram smiley. Matte har emellertid bestämt sig för att avvakta med spår några veckor och se om Dipper mognar något. Bra tycker jag får då blir det ännu mer tid över till mig!

Dipper fick träna lite jakt också, för att han skulle bli lite trött i huvudet inför kvällens överraskningsfest för Marcus som fyller jämt 10 december. Först fick han sitta passiv när Marcus sköt med startpistol och sedan fick han gå på ett litet sökarbete. Lättsprungen terräng och finfin motvind gjorde att Dipper snabbt och lätt hittade sina dummys och Matte var riktigt nöjd med hans arbete!

I dag var Matte lite trött efter gårdagens lyckade fest. Marcus hade inte anat något och blev riktigt blåst till allas stora förtjusning. I present fick han bland annat ett löfte om material och hjälp att klä om huset i vår när jaktsäsongen är slut samt en stor och kraftfull dammsugare smiley. Tänk så fint han kan göra nu, goe-Mackan!

Lite träning blev det dock. Håkan och Simson kom och Simson sköter sig bättre och bättre, men han är fasligt ivrig, vår brune kompis… Dipper och Grim fick träna ett pass tillsammans och även idag var Matte mycket nöjd med Lillebror; det var Duktig hund! och Kanon! och diverse beröm både högt och lågt. Dels fick valparna sitta passiva när Håkan sköt med startpistol för att sedan direkt “gå vid sidan”. Det klarar Dipper galant, han är faktiskt till och med lite bättre än vad jag är på att gå vid sidan, i allafall ute på ängen. Jag “spanar” nämligen samtidigt som jag går – man vet ju inte om det kan hända något under vägen! – medan Dipper bara godmodigt bligar upp på Matte och viftar glatt på svansen. Rätt beteende utlöser godis och godis är gott, tycker Dipper!

Sedan fick valparna omväxlande sitta passiva medan den andra hämtade en kastad dummy i ett litet buskage. Matte backade med Dipper så det blev lite längre avstånd. Dipper var jätteduktig och gick hela tiden till exakt rätt ställe, även om han ju sett att det fanns fler nedslagsplatser. Inte en tillstymmelse till lektendens heller – full fart in till Matte bara och lämnade jättefint! Ett linjetag fick Dipper också göra, med Grim som lite störning vid sidan om, och det skötte han också utmärkt. Några stoppsignaler fick avsluta och sedan var det äntligen min tur!

I dag fick jag några markeringar med skott som jag inte fick hämta – det behöver jag mycket träning på, säger Matte, för jag är Beredd! Sedan fick jag hämta linjetag efter suddning och en rätt lång markering i ett buskade – båda gick finfint. Ett litet sök fick jag också men denna gång fick jag inte se på när Matte lade ut dummysarna. “Leta” vet jag ju vad det är och jag susade snabbt iväg och fick rätt omgående vind på den första dummyn. Vinden var väldigt tacksam och Matte hade placerat dummysarna högt så svårt var det verkligen inte, svårigheten var att det var första gången jag gick helt utan retning. Jag var så duktig att Matte lät mig hämta alla fyra och det gjorde jag förstås gärna smiley.

I kväll plockade Matte fram julpyntet. Jag spanade omedelbart in vart hon satte alla roliga mjuka tomtar och julmöss – de är nog mysiga att bära på! Veckan som kommer blir dessvärre lite tråkig då Matte ska åka med jobbet till Finland i två dagar. Vi ska få bo på Gökalid och det är i och för sig himla kul, men det blir nog tomt utan vår Matte smiley.



Jag löper!

9 månader Posted on Thu, November 29, 2007 19:32

I dag började jag löpa för första gången. Matte har haft på känn att det snart var dags, för jag har kissat lite oftare än vanligt och både Saga och framför allt Dipper smiley har varit ovanligt intresserade av min bakdel under den senaste tiden.

I går var det lydnadsträningsdags. På dyblöt appellplan och i iskallt duggregn tränade vi fotgående, ingångsövningar, nedläggande, kommendering = inte springa, hopp, stanna på anstånd och budföring. Hanna gav tummen upp och Håkan, som nu ska ansluta även till lydnadsgruppen för att Simson ska få mer allsidig träning, tyckte jag var jätteduktig även på lydnad – heja Håkan smiley! Vi tränar lite grann varje dag, så visst borde det gå framåt.

I dag var vi själva uppe på hundklubben (ja, inte helt själva, det är man sällan på Sveriges mest aktiva (?) SBK-klubb). Efter en härlig promenad på golfbanan – där är det roligt att springa fort, må ni tro! – fick jag följa med Matte ut i skogen för att träna dummysök. Jag har inte fått göra så många sök då Matte inte tror att jag kommer att få problem med mitt Självständiga arbete smiley. I dag var det dock dags för ett större sökområde. Vi gick till en gles skog där vinden kom perfekt rakt emot oss. Jag fick sitta och titta på medan Matte travade runt i serpentiner och smög ut 7 st dummies lite här och var. Området var ca 60 – 70 meter djupt och ca 40 meter brett. Jag susade iväg i en farlig fart och höll på att slå knut på mig själv när jag fick vind på den första dummyn som låg lite gömd i en rishög. Sedan gick det av bara farten och jag hittade dummies överallt! När jag kom in med dummy nr 6 och precis skulle lämna av den till Matte fick jag vind på en näradummy som Matte smugit ut medan jag var ute och letade. Jag “ryggmärgsreagerade” och spottade ut dummyn jag hade i munnen, snodde runt och ställde upp mig som en pointer bredvid Matte och pekade distinkt ut riktningen med hela kroppen; “där är den Matte – skicka mig!”. Matte skrattade gott åt mig när jag överlycklig kom in med dummyn och sade att jag är fantastiskt duktig med min näsa och min härliga inställning! Det där att jag släppte dummyn jag hade i munnen är inget problem – det tar vi sedan, säger Matte. Sedan gick vi tillsammans genom området för att Matte inte ville skicka mig på den sista dummyn – men jag hittade den allt före henne i alla fall!

I helgen ska det bli Allsidig träning igen – spår/rapport/lydnad och jakt – och så förstås massa tid för lek med gänget på Gökalid – finfint! smiley



Veckan som gått

9 månader Posted on Sun, November 25, 2007 23:12

Denna veckan har inte varit som andra veckor. Det började i tisdags med att vi blev av med vårt lyxåk (grön Passat Variant TDI med diverse lullull som Matte gillar och gott om plats för alla oss), och istället fick packa in oss i en vit liten bil. Passaten fick stanna hos Mattes personliga bil-doktor Patrik i Hjärphult för en rejäl översyn och några akuta reparationer (“där hade du tur, det här kunde gått illa” smiley). Onsdagens resa till Skåneland fick därför ske i Marcus blågula skräp- förlåt! -skåpbil. Det tog lite längre tid än vanligt men fram och tillbaka kom vi iallafall. Torsdagen och fredagen var inte roliga – Matte var nämligen sjuk igen, i magsjuka denna gång . Vi tyckte väldigt synd om Matte, men än mer synd om oss själva, för vi fick bara gå ut i trädgården… Ont krut förgås dock inte så lätt, och på fredagkvällen mådde Matte bättre igen – så bra att hon bestämde att Planen inför lördagen fick ligga kvar. “Planen” var att hinna med så mycket som möjligt för att vi valpar skulle bli tillräckligt trötta och nöjda för att sova i lugn och ro medan Matte roade sig på sta’n några timmar med sina klubbkompisar.

Vi inledde lördagen med en tur till Gabriella och lite Genomtänkt rapportträning; tre sträckor på vardera knappt 200 m i öppen terräng – plättlätt och superkul! Sedan bar det av till Gökalid där Dipper fick börja med ett kort spår. Denna gång fick Matte allt rätt med vind och terräng och Dipper spårade hur fint som helst och hittade sin pinne. Efter en promenad med Rut och Grim (Åke och Märta var med Marcus på jakt) fick Dipper träna lite; “vänta/inte hämta”, gå vid sidan, linjetag, “bakåt” och några vindmarkeringar. Dipper leker som sagt inte längre med apporterna men det är en bit kvar till avlämningen sitter säkert. Matte tar alla chanser till träning och hemma i lägenheten kan Dipper hålla flera olika prylar hur fint som helst.

Under tiden hade Håkan och Simson anslutit för att vara med på dagens träning – som skulle bli Strukturerad! Efter en snabbfika som för ovanlighetens skull inte enbart ägnades åt pladder utan faktiskt innehåll en hel del element av Planering var det dags att sätta igång. Simson skötte sig riktigt fint och både Matte och Håkan var nöjda. Jag fick vara med som “passiv hund” – det är precis lika tråkigt som det låter… Snart blev det dock min tur och idag hade Matte mycket riktigt Planerat; gå vid sidan, längre linjetag – med suddning – till kända punkter, markeringar i risigt buskage som jag dels inte skulle och dels skulle hämta (här backar vi alltid bakåt så sista markeringen blir rätt lång) och så avslutningsvis vindmarkeringar för att träna på “leta nära”-kommandot. Det fick räcka för idag, tyckte Matte. PS! Håkan är en bra träningskompis, han tycker jag är jätteduktig! smiley

Vi avslutade sedan med att Dipper och jag fick gå var sitt spår för att Håkan skulle få se hur vi spårade. “Det hinner vi, det tar inte så lång tid”, sade Matte. Dippers spår hade denna gång lite sidvind (för att Matte hade ont om tid och inte hann gå längre – är det inte då man ska hoppa över sista övningen, Matte?) men det gick bra ändå. Sedan var det min tur och jag fick återigen ett U-spår som jag löste galant. Väl tillbaka vid bilarna fick Matte bråttom när hon såg vad klockan var och den lilla Nissan-bilen fick bekänna färg på vägen hem.

Syftet med dagen var emellertid uppnått och vi låg trötta och nöjda och sov i nästan fem timmar innan Matte var tillbaka efter kvällen med kompisarna. Då klagade hon över “ont i fingrarna”. Det får man tydligen när man spelar bowling – iallafall om man inte behärskar spelet – vilket Matte, som spelade för första gången, tydligt inte gjorde. Roligt hade hon trots allt haft och hade tack och lov goa glada och förstående lagkamrater smiley.

Idag åkte vi så tillbaka till Tranemo för att hämta vår nyreparerade bil. Mattes tanke var att passa på att spåra i Hjärphult, som enligt Matte har bland de finaste spårmarker som finns! Allt eftersom vi närmade oss Kindsbygden förändrades dock utsikten och den Gröna Hösten lutade mer och mer åt Vit Vinter. Matte vill inte spåra med oss i snö ännu, så det fick bli en härlig promenad i snön istället. Vi råkade förresten gå rakt på en älgfamilj som majestätiskt travade iväg bort bland träden – häftigt! Matte var så nöjd med oss att vi bara stannade och kollade när de sprang iväg – vad trodde hon, de är ju jättestora!

Innan eftermiddagens födelsedagsmiddag för min superba hjälpförare Gabriella hann vi med en sväng upp till hundklubben. Matte gillar normalt inte att spåra vid klubben. Dels för att där är rätt risigt och dels för hög risk att få oplanerade förledningsspår både av folk och vilt, det finns gott om båda sorter i omgivningarna runt klubben. Äsch, tänkte Matte, vi kör ändå… och det blev så klart inte riktigt som det var tänkt… smiley Vid Dippers spår (som fick bli på en äng – minst risk för trassel) vred vinden från klockren medvind till sned sidvind. Dessutom visade det sig att marken var fullt med rådjursbajs som Matte inte sett när hon gick ut spåret men som Dipper-allt-som-är-löst-kan-gå-att-äta naturligtvis hittade och käkade upp. Detta spår räknas in på kontot “icke-träning”; det man inte minns/väljer att förtränga (välj själv) har aldrig hänt! smiley

Mitt spår gick bättre, men det var något stort som hade gått på en del av spåret efter att Matte gick där, det kände jag tydligt, och lite läskigt tyckte jag allt att det var. “Det kunde jag ju ha räknat ut med lilltån”, sade Matte irriterat när vi väl – långsamt och försiktigt – tagit oss fram till slutet, “det är ju för f-n en älgstig jag följt”! Matte tyckte att jag varit jätteduktig som inte gav upp trots att jag blev lite rädd, och som dessutom stod på mig på ett ställe och ville fortsätta rakt där Matte trodde spåret gick till höger. Matte följde tack och lov med mig – om än tveksamt – och efter ca 10 meter vinklade jag så 90-grader höger över en stenmur. Och tänk, då kände Matte minsann igen sig! “Snitsla, varför det? Jag vet väl vart jag har gått?!” Exakt i spåret gick jag också, och det var Matte särskilt nöjd med idag när det var lite risigt.

Efter en promenad vid klubbstugan fick jag träna lite lydnad. Idag fick jag göra några ingångsövningar, fotgående, hopp över hinder och nedläggande (från stillastående). Här hände en lustig sak. Matte knixade till med knäna, troligtvis för att hjälpa mig att lägga mig ännu snabbare. Jag lägger mig snabbt så jag förstår inte riktigt varför någon extra ingrediens ska till? Dessutom fattade jag så klart ingenting – jag har lärt mig att jag ska lägga mig på kommandot “ligg”. Vi provade igen med att Matte stod rakt upp och ner och sade “ligg” varpå jag slängde mig ner som jag brukar. Då suckade Matte djupt och sade; “Duktig Leia! Det är riktigt, vi ska inte krångla till det med massa extrahjälper när vi inte behöver”! smiley Nä, just det, Matte, försök nu bara att komma ihåg det framöver!



Träning i massor!

9 månader Posted on Sun, November 18, 2007 20:32

Puh, i kväll är till och med jag lite trött, både i kropp och huvud. I dag hade nämligen Matte avsatt hela dagen för Egen hundträning – lyxigt! Vi började på förmiddagen med rapportträning med min fantastiskt trevliga hjälpförare Gabriella. Det var lika roligt som alltid och jag sprang som ett skållat troll! Vi kör inga långa sträckor och nästan inga liggtider, utan fokuserar på att jag ska ha lika stort fokus både till Gabriella som till Matte. Idag fick jag även avsluta med ett “frispår” efter Gabriella – det är kul!

Sedan åkte vi till Gökalid för apporteringsträning. Marcus hade skjutit två kajor i fredags som vi skulle få prova på. Kajor är roliga att bära, de trillar minsann inte ur munnen som de hala fasanerna… Jag fick göra några linjetag och vindmarkeringar och avsluta med att inte hämta markeringar – en helt onödig övning enligt mig! När vi var klara och jag fick “hopp-och-lek” sprang jag i full fart mot Gabriella och då passade Matte på att blåsa uppmärksamhetssignalen! Jag vände förstås blixtsnabbt och frös i steget och Matte blev t o m ännu gladare än vanligt. Hon berättade sedan för Gabriella att det verkligen var en chansning att blåsa stopp när jag var på väg mot min Favorit (efter Matte förstås), och att Matte precis innan hon blåste tänkte att “fasen, tänk om hon inte stannar!”. Det har jag hittills alltid gjort – så snälla Matte – varför skulle jag inte stanna denna gång?!

Sedan var det Lill-Prinsens tur. Han fick också hämta kajorna och idag var det minsann ingen lek… Lite oroligt grepp har han fortfarande i avlämningen både på kajorna och dummysar och det är en bit kvar till han kan sitta lika vackert som jag precis framför Matte och lämna av, men det var iallafall ett stort framsteg mot förra veckan! Några vindmarkeringar och stoppsignaler fick han också göra. Han är duktig på stoppsignal, lille Dipper, men inte lika duktig som jag!

Efter en promenad med Grimm och tanterna (Rut & Märta) fick vi vila en liten stund medan Matte fikade, sedan bar det av igen. Nu var det dags för spår. Jag fick gå ett “U-spår” med två apporter. Matte hade denna gång förstärkt vinklarna med att gå tätare steg och det gjorde att jag bara gick 1 meter över vinkeln och sedan snabbt vände tillbaka och tog den. Smart drag av Matte! Matte säger att jag förmodligen kommer att bli den bästa spårhund hon har haft. Jag har hört att jag jämförs med tre hundar som förutom att de alla blivit brukschampion i spår också tävlat bruks-SM. Det kan med andra ord inte vara någon match att bli varken SBCh eller spåra på SM?!

Dipper fick idag gå sitt premiärspår. Han var väldigt ivrig och zickzackade i korta slag över spåret och blev överraskad och jätteglad när han hittade en pinne som luktade Matte. Och tänk – den lämnade han minsann alldeles utmärkt i hand på Matte – flera gånger t o m! Matte sade efteråt att med Dipper måste hon dels tänka på att inte gå i för snårig terräng så han riskerar att sno in sig och dels vara noga med att gå medvindsspår tills Dipper lärt sig rätt teknik.

Sedan åkte vi hem till Mölndal. Jag tror aldrig att vi har varit så lugna och trötta någon gång. Efter middagen somnade vi som mätta småvalpar, nöjda och harmoniska. Utom möjligtvis Saga, men hon fick ju apportera på jakt igår och ska ut igen på onsdag, så hon ska då inte klaga! På tal om gårdagens jakt så hände en festlig grej; jakten var över och vi valpar fick följa med ut i slottsparken. Plötsligt kom Saga farande i full fart med en halvdöd anka i munnen – och efter kom lille Dipper och försökte förtvivlat få fatt på ankan. Saga lämnade den såklart direkt till Matte, som då vände sig till Marcus och Anders och sade; “det var säkert Dipper som hittade den, fast Saga hann ta den först”. Vad Matte menade var att Saga nästan aldrig aktivt söker om hon inte uttryckligen fått order om detta, och att det därför förmodligen var Dippers känsliga näsa som hittat ankan. Grabbarna bara himlade med ögonen… Dipper fick iallafall prova att apportera ankan innan Matte avlivade den, och förutom att han snubblade och tappade greppet en gång gick det bra. Att den rörde på sig bekymrade inte Lill-Prinsen alls. Saga skötte sig annars bra igår och gjorde några riktigt fina markeringar och dirigeringar. En anka som försökte gömma sig i ett vedskjul hittade hon också och fick avslutningsvis tassa ut på isen för att hämta en anka som halvt frusit fast. Det är nog för situationer som denna som sluga-Saga håller sig i så “slim form”.



Lill-Prinsen

9 månader Posted on Fri, November 16, 2007 10:29

Lill-Prinsen håller som sagt på att mogna från valp till slyngel. Han lyfter nu på benet ungefär var annan dag och kissar också fler än en gång på en promenad. En gång lyfte han så högt på benet att han höll på att ramla omkull – såg riktigt festligt ut.

Angående det där med att Matte skulle vänta med Lill-Prinsens apporteringsträning och bara träna Koncentration och Uppmärksamhet… De som känner min Matte vet att det för närvarande inte är enbart Koncentration och Uppmärksamhet som tränas… Matte är nämligen fullt och fast övertygad om att en hund mår bäst av att endast ha ett alternativ till ett visst beteende – en apport ska med andra ord lämnas i handen och inte lekas med! Träningskompisen Marcus menar att Dipper ju inte är så gammal och föreslog att “vänta med avlämningen och fokusera på farten”. Då blängde Matte på honom, svart i ögonen, och fräste att “här väntas inte – han ska springa allt vad han orkar och lämna i hand! – Kan han leka ska han j-ar i mig kunna lämna ordentligt också!”. Som sagt, de som känner min Matte har således förstått vilken verklighet Lill-Prinsen nu lever i. Jag tror dock att det går långsamt åt rätt håll (långsamt = tre dagar – det är lång tid för Matte).

Hur gick det sist vi tränade lydnad? Jo tack, bara bra! Jag fick träna fotgående, läggande, ingångar, inkallning, hopp, budföring och ligg kvar. Hanna berömde min “härliga attityd”, och Matte var nöjd och glad när vi tränat klart. Räzer var pigg som en mört! Hanna fick en liten dotter för fem veckor sedan och Räzer har därför inte fått göra så mycket sista tiden. Han har dessutom opererat sig i halsen, men verkade nu vara fit-for-fight igen. Det är träning bestämd nästa vecka, det ser jag redan fram emot!

Måste berätta om min favvo-liggplats. Matte jobbar ju som bekant en del hemifrån och sitter då klistrad framför datorn. Jag har ända sedan jag var liten valp legat under Mattes stol och har liksom inte funnit någon anledning att byta plats. Numer är jag så stor att jag tar hela utrymmet under skrivbordet – och stolen. Jag kan här sova i godan ro och ändå aldrig missa när Matte reser sig för då måste hon putta på mig för att komma upp. Matte tycker det ser trångt och obekvämt ut där jag ligger och säger ofta – “jag fattar inte varför du ska krångla dig in där varje gång”. Min Matte är klok, men det är också mycket hon inte förstår…



Första snöflingorna

9 månader Posted on Tue, November 13, 2007 14:39

Idag föll årets första snöflingor över Mölndal. En kort stund var det faktiskt nästan helt vitt i trädgården, men sedan har det töat bort det mesta. Enda fördelen med att det blir kallt, enligt Matte, är att vi drar in något mindre smuts hemma. Annars tycker Matte inte om kylan, själv struntar jag i vilket – jag springer mig varm!

I går fick jag gå mitt utlovade spår! Först fick jag värma upp med två korridorer dummysök, vilket jag löste lysande. Matte är så nöjd med min fina näsa! Spåret var ca 200 meter, med två träpinnar som jag förstås hittade galant. Matte tycker att jag har ett utmärkt spårbeteende; jag har min näsa alldeles precis över marken och drar lite lagom i linan, just så att Matte får lite hjälp framåt i spåret. Tydligen är Matte van vid en annan typ av hund för hon pratar om att det är så skönt att slippa hjälm med visir och kraftiga handskar i spåret. Denna gång hade Matte lagt en vinkel lite klurigt 90 grader av en svag stig – det var tydligen inte en “planerad klurighet”, det är jag för ung för ännu, säger Matte – men ibland blir det inte alltid som Matte tänkt sig… Först fortsatte jag kanske 3 -4 meter fram på stigen innan jag upptäckte att spåret var borta. Då provade jag att gå till höger och gick parallellt tillbaka med spåret ca 5 meter – ingen spårkänning. Ok, då går det till vänster, tänkte jag, så jag gick lugnt och metodiskt spåret fram igen och mycket riktigt – där var en vinkel till vänster! Plättlätt!

I morgon ska jag få träna lydnad! Mattes kompis Hanna med roliga Räzer ska komma och hjälpa till. Det ska bli kul – kanske Hanna kan få lite fart på min lata Matte?



Snygga pojkar!

9 månader Posted on Mon, November 12, 2007 09:07

Här kommer en bild som Matte lånat från Dippers trevliga uppfödare Birgittas blogg på Dippers farfar Ace (FTCH Riversway Ace) och pappa Hector (FTW Wendearose Hector of Riversway). Visst är de tjusiga!
Blog Image



Träning i helgen

9 månader Posted on Mon, November 12, 2007 08:29

I helgen var vi nere i Skåne för att Saga och Matte skulle vara med och apportera på en stor jakt på godset Vegeholm. Vi fick förstås mest sitta i bilen, men denna gång fick vi faktiskt vara med ute och prova att hämta en fasan och en anka. Jag tyckte det var lite svårt att hålla fast i fasanen, den var väldigt hal och liksom gled ur munnen hela tiden. Ankan var däremot inga problem. Dipper var förstås jätteduktig. Matte hade för ett ögonblick tänkt att Dipper skulle fått hämta en anka som låg kvar i ån, men ombestämde sig med tanke på den starka strömmen. Tänk om Lill-Prinsen skulle kommit ut i strömmen och inte orkat simma emot utan åkt i väg?! Saga fick hämta den istället. Matte var väldigt nöjd med Sagas insats under dagen. Hon hade gjort riktigt bra jobb på fasansåterna och flera finfina dirigeringar och markeringar. Dock säger Matte att det inte blir några fler A-prov för Saga i höst. Saga älskar nämligen fasaner och har lite svårt att vara helt tyst, iallafall i början på såterna.

I går var det träning hela dagen. Först tränade vi rapport och sedan jakt. Förutom Håkan och Simson var det två nya herrar med på jaktträningen på Gökalid. Dels Ove som är en gammal “brukskompis” till Matte. Han funderar tydligen på att köpa labrador och ville därför se lite träning och praktisk jakt. Först fick jag visa upp mig och jag var jätteduktig (som vanligt – fast vi gör ju inte särskilt svåra övningar…). Dock tappade jag den förbenade fasanen igen – den är ruskigt hal. Matte säger att jag ska få träna mer med vilt nu för att få lite erfarenhet (dessutom behöver frysen tömmas något för där går det inte in en fjäder till). Dipper fick också visa upp sig och för första gången busade han när han skulle lämna viltet till Matte. Matte blev förstås lite arg, och bestämde direkt att nu får det bli uppehåll i apporteringsträningen för Lill-Prinsen och fokus på Uppmärksamhet och Koncentration. Lillebror börjar som sagt bli stor och behöver nog lite mer Bestämda tag nu än tidigare. Matte har lite problem med detta då Lillebror är så otroligt söt när han tittar på en med sina mörka ögon och huvudet lätt på sned. Jag genomskådade Terroristen för länge sedan – får se hur länge det dröjer innan Matte gör detsamma…

Den andra nykomlingen heter Jonas och hade med sig sin flattik som heter Ryding. Ryding visade sig vara kaxigare och vassare än Saga, och fick inte träffa oss andra denna gång. De kommer dock att dyka upp fler gånger, och vi ska nog kunna mjuka upp även Ryding vad det lider. När det skymde bar det av ner till sjön för att jaga änder (vi fick som vanligt inte följa med…). Det låg is på sjön, förutom precis inne i viken, och det flög en hel del änder i luften. Det smällde också rätt många skott, dock låg det bara tre ankor i sjön när det blåstes av. Saga gjorde en jättefin apport när hon raskt tog sig ut på isen och bröt igenom den för att komma ut. Hon tvekade inte en sekund och Matte var så nöjd! Sagas baddräkt (neoprenväst) har blivit flitigt använd det sista och fyller verkligen sin funktion, hon blir inte blöt alls på sidorna och ryggen. Ove tyckte det var väldigt spännande och ser nog än mer fram emot sin kommande Labrador.



Next »