Blog Image

Leia

Leias tankar

Här i bloggen kan du läsa om vad som händer i mitt liv. Jag hoppas att min matte kommer att uppdatera den ofta, för jag tror att jag har en hel del viktiga inlägg att komma med!
Mer om mig och min flock kan du läsa på sidan: www.svartalwen.com

Duktig pappa!

15 månader Posted on Wed, June 04, 2008 11:00

Blog ImageMin duktige pappa “Woody” har erövrat sin tredje titel och är numer både norsk, svensk och dansk jaktchampion! Det är från mixen av Dansk Dynamit och Norsk Ekorrjägare (det är min mamma jätteduktig på!) som jag fått all min energi, säger Matte. Grattis, grattis, grattis Woody & Jonny!!!



Måndag morgon

15 månader Posted on Wed, June 04, 2008 10:55

När Matte vaknade i måndags morse fick hon två mindre upplyftande upplevelser. Det första hon såg när hon klev ur sängen var en blodfläck på golvet – från mig. Jag kunde inte hålla mig längre utan var liksom tvungen att börja löpa. Ledsen, alla ni fans som hoppats få se mig på Unghundsderbyt på fredag, jag får stanna hemma och slipa formen till Flatmästerskapet i augusti istället.
Det andra Matte såg var två stora rådjur (de är klart mer välväxta i bostadsområden än i skogen) som stod två meter från altandörren och käkade upp våra fina penséer. Matte blev rätt arg… smiley



WT igen

15 månader Posted on Mon, June 02, 2008 16:44

I lördags var vi på Workingtest igen. Denna gång i vackra Hjörneredssjöarna utanför Laholm i södra Halland. Själva upplägget finns beskrivet på hemsidan www.svartalwen.com, nedan följer mina reflektioner.

Jag fattade snabbt att det var tävling igen – massa nervösa människor och glada hundar. Sist innebar det att jag fick hämta en hel del apporter så min förväntan steg med temperaturen i solen. Denna gång var även Lillebror med, vilket gjorde att Matte fick ännu mer att tänka på, så jag förberedde mig extra väl för att hjälpa till på bästa sätt.

Jag började riktigt lovande på första stationen med att nästan gå ifrån Matte på transporten fram till startplatsen. Hon som brukar gå så fort! De två enkelmarkeringarna hämtade jag galant – Matte grymtade något om “överladdad”, men vem lyssnar på henne? Domaren var särskilt imponerad av min Uppmärksamma inställning och totala Beredskap! Dipper fick stoppa för kissepaus på sin transport – Matte hade inte rastat honom ordentligt och Dipper har sina principer – är man kissnödig så kissar man. Tack och lov var det ingen 3-minuterskiss denna gång…

Inför nästa station rastade vi oss, ordentligt. Nu var det äntligen dags för vattenarbete. Även denna gång gick Matte väl långsamt i transporten, eller om jag kanske gick lite fort? Själva dirigeringsuppgiften var inga problem för mig. Lille Dipp fick skynda på stegen i transporten, Matte tänkte inte riskera något mer stopp. Även Dipper löste uppgiften jättefint och Matte var väldigt nöjd med oss båda.

Ännu en vattenstation, denna gång två enkelmarkeringar. Den ena föll dold över en liten höjd och bakom en trädridå. Jag tog som vanligt raka spåret, rätt genom buskaget. När jag nästan var tillbaka med apporten fick jag en plötslig skakreflex – vatten i öronen – men fick lov att lyssna på Mattes förmaning. Matte var lite långsam när hon skulle ta apporten så jag släppte den för säkerhets skull på hennes fötter så vi snabbt kunde ta oss an nästa markering. Matte säger att jag ställde mig upp när markering nr 2 föll i vattnet – har jag inget som helst minne av..? A-barnet satte förstås inte en tass fel utan fick även här full pott.
Blog ImageBlog ImagePå nästa station fick man gå och gå och sitta och vänta och vänta – urtrist! Jag provade att avancera något när Matte satt mig på “vänta” och var på väg uppför en backe. Ögon i nacken har hon väl ändå inte, tänkte jag. Eller har hon det..? På något sätt visste hon iallafall att jag hade rest på mig… Till slut var det dags för apportering igen! Jag satte mig i startposition med fullt Fokus på kastarna – det stod ett helt gäng! Och så hör jag ett “Ligg”.. Öh, va?! Jag sneglade upp på Matte som log mot mig, och faktiskt mer såg ut som att hon menade “Ligg” – och inte “Apport”. Jag sjönk sakta ner, medan jag undrade hur det här hängde ihop… Den gula smilfinken satt som en staty och lade sig i bästa appellplansstil, förstås!
Blog ImageBlog ImageSista stationen fick jag iallafall glänsa – och fick bättre poäng än Lillebror! Våra duktiga och trevliga träningskompisar Håkan, Malin och Simson var också med. Håkan väste mellan tänderna att Dipper skulle få springa hem, för han fräckt nog slagit Simson med 2 poäng! Tack Malin för alla fina kort och för hundpassning medan jag fick hjälpa till som funktionär på e m!
Blog ImageEfter att Gulle-Dipp slagit hela bunten nybörjarekipage lade han sig lugnt ner mitt i springet och skott från olika håll – och sov som en liten valp. Han nya smeknamn; Mr 100% Fokus & Engagemang, passar onekligen – en sak i taget – sover man så sover man!
Blog ImageBlog Image



Dipper röntgad

15 månader Posted on Wed, May 28, 2008 09:22

Gulle-Dipp är nu röntgad med A på höfterna och ua på armbågarna! Med tanke på hur hans ungdomstid sett ut, är Matte numer helt säker på att det är omöjligt att dra på sig höftledsfel genom yttre påverkan. Iallafall inte genom att jagas, hoppa, tacklas, brottas och springa lååånga promenader. Hur det är med påverkan av övervikt kan Matte inte uttala sig – det har ingen av hennes hundar varit belastad av.Blog ImageHär poserar Dipper (till vänster, med typiskt ödmjukt uttryck och rosa näsa) tillsammans med sin lika ödmjuka Stockholmsbrorsa Fokus.



Stor näsa och stora öron?

15 månader Posted on Tue, May 27, 2008 11:08

Fotograf: Helena Molin-Ericsson, maj 2008.
Blog ImageMatte säger att jag har ovanligt stor näsa och dito stora öron, i jämförelse med andra hundar. Jag menar att det är för att jag ska kunna känna vittring och höra bättre, än andra hundar. Jag tycker att jag är jättesnygg! Det tycker Dipper också, särskilt för tillfället när han känner att det snart är löp på gång.



WT i Skåneland m m

15 månader Posted on Mon, May 26, 2008 14:43

I lördags åkte vi till våra goda vänner i Markaryd för träning och social samvaro. Vi började med träning vid en jättefin sjö med mycket vass och buskage vid strandkanten. Matte blev helt lyrisk och såg snabbt ut tre olika “igångar”, den ena mer besvärlig än den andra. Det största problemet för Ingela och Matte var att komma tillräckligt långt ut i den täta vegetationen för att kunna kasta dummiesarna… En brygga med båtar fanns där också och där passade Matte på att låta oss simma omkring bland fästlinor och kättingar.

På eftermiddagen gick vi till ett av Mattes favvoställen, stora ängar med höga breda stenmurar. Här fick vi dock inte hämta några kastade apporter, dem hämtade istället Matte och Ingela. Däremot fick vi går på lite olika linjetag, vilket ju inte är fel det heller.

Tidigt på söndag morgon åkte vi ännu längre söderut, till Frostavallen i Höör, ett jättefint ställe ungefär mitt i Skåneland. Här ordnade Flatklubben i Skåne-Blekinge ett WT som jag skulle vara med på. Matte hade frågat om gulle-Dipp också fick starta men det fick han inte, provet var bara öppet för flattar. Dipper menar att de bara är rädda för konkurrens, långhåren.

Själva provet finns beskrivet på Mattes hemsida, www.svartalwen.com, så nedan följer bara några kommentarer och bilder från resten av dagen. Det började riktigt trevligt med en rastrunda ner till vattnet där jag, när Matte kommit lite på efterkälken och var skymd bakom en krök på stigen, passade på att jaga iväg några stora gäss som låg och badade magarna i strandkanten. Jag fick så när tag på dem!
Efter första WT-stationen lyckades Matte tappa bort en av våra värdefulla Birgitta-snoddar. Någon som är förvånad..? Dock har ju Matte en makalös tur ibland och fick i slutet av dagen tillbaka snodden av en funktionär som haft ögonen med sig och hittat den gröna snodden i det lika gröna gräset. Tack och lov var den ju märkt med Mattes namn, som av nödvändighet de flesta av Mattes tillhörigheter är.
Precis innan Matte hoppade in i bilen för att köra hem kom en annan funktionär och ropade att Matte inte skulle glömma sin väska… Den hade hon ställt ifrån sig vid prisutdelningen och naturligtvis helt glömt av. I väskan låg bl a plånbok och andra viktiga saker. Undrar om Mölndals kommun kan ställa upp med en Personlig Assistent åt Matte – en med bra minne då, tack!

Många stora tack till Mumme och Krister för nedanstående bilder!

Här får Matte en klapp på axeln av domare Håkan Rilöv som tecken på att det är ok att skicka på en markering. Som ni ser är jag Beredd och i Startposition!Blog ImageDenna bild är från när Matte skickar mig på linjetag/riktat närsök.

Blog ImageAvslutningsvis en bild efter prisutdelningen. Matte ser rätt nöjd ut med dagen – själv kunde jag gärna jobbat lite till.Blog Image



Bilder från Meadowlarkträffen

15 månader Posted on Mon, May 26, 2008 14:01

Nedanstående bilder har jag lånat från Pia Schraml, en av alla trevliga Meadowlark-människor. Fler jättefina bilder från träffen finns på; http://www.schraml.se/. Tack för lånet Pia!

Denna bild säger väl allt om vår Matte; Hon ligger gärna och latar sig med en kopp kaffe i handen medan andra Duktiga hundmänniskor – i detta fallet Birgitta – får uppfostra oss jyckar…
Blog ImagePå fredagens miniprov visade sig Dipper från en av sina bättre sidor – tro det förresten, när Fru Uppfödare står med bössan i hand!
Blog ImageBlog ImageDet korta kopplet runt Dippers hals är den numer berömda “Birgitta-snodden”, kanonbra vid jaktträning – bara att släppa och skicka hunden! Finns att beställa hos Karin Wallander på; http://www.tisslabo.com/.



Avkommebeskrivning

15 månader Posted on Wed, May 21, 2008 16:21

I helgen åkte vi på långresa norröver för att delta i Avkommebeskrivning. Resan började lugnt och skönt och Dipper och jag låg som vanligt och sov i godan ro. På väg upp stannade vi till och hämtade upp Ing-Marie och hennes Gaston. Gaston är släkt med mig, våra mammor är helsyskon, och skulle således också avkommebeskrivas. Sedan var det slut på lugnet… Stackars Gaston satt i “mellangärdet” och fick nog både tinitus och skavsår i öronen så som Ing-Marie och Matte tjattrade och skrattade fram i bilen.

Ett stopp till gjorde vi, hos Mattes kompis Angelica i Dyltabruk. Jättefina träningsmarker! Här passade förresten Gaston på att tjuvträna lite vilthantering. Hans matte trodde att han hittat en pinne som han ville visa henne men såg till sin förskräckelse att det var en liten tass som stack ut ur Gastons stora mun! Den duktiga hunden hade hittat en liten ekorre – garanterat redan avliden försäkrade vår Matte den smått hysteriska I-M.

Natten tillbringade vi i en gäststuga hos Bengt och Agneta som har kennel Duckstream där min mamma är född. Det var inte helt lätt att somna vill jag säga… Dels hoppade Dipper omkring som en studsboll mellan Mattes säng, golvet, över en mycket tålmodig Gaston och upp i I-Ms säng – för att efter några minuter köra samma vända tillbaka igen. Dessutom fortsatte I-M och Matte på samma spår som i bilen – det var med andra ord ett herrans liv! Smart drag av Bengt och Agneta att placera oss på behörigt avstånd från övriga.

Själva beskrivningen gick finfint för oss alla. Jag tror att Bengt, Agneta och mina uppfödare är väldigt nöjda med båda kullarna. Jag fick rätt mycket beröm och Matte var – faktiskt (tror inte jag hörde ett endaste litet “men”) – både nöjd och lite stolt över mig.

Dessvärre kunde inte Matte ta några egna bilder från dagen då ju “Lennart-Dipper-Nilsson” för en tid sedan dissekerade den då nyinköpta digitalkameran. I-M gav Matte tipset att kolla minneskortet (som märkligt nog överlevde behandlingen), kanske finns där några intressanta bilder från Dippers plåtmage?!

Här är dock en bild som Ing-Marie tog på mig och mina syskon; från vänster är det Carmen, Blomma, jag och Bobben (fotnot: blixten gick igång – ingen av oss har egentligen ljusa ögon…).
Blog Image