så det knakar, säger Matte. Kolla bara på min stora vackra mage:
Blog ImageDessvärre får jag nog aldrig mer päls på min mage, så som Matte håller på och klappar på den… fast skönt är det!
Det har hänt mycket de senaste dagarna (Matte är bara lat som inte orkar uppdatera, skäms!)
I onsdags var vi på hundklubben igen och jag fick leka med mina kompisar från Växjö, lika kul som dagen innan! För tillfället är Cooper större och (något) snabbare, men vänta bara någon månad till så ska han få en match! En lite märklig sak inträffade inne i klubbstugan. Matte tappade sin nyckelknippa (hon är slarvig) och då fick jag förstås rycka in och hämta upp den och lämna den till slarvmajan – och vilken uppståndelse det blev! För en nyckelknippa..?!
Jag har förresten lärt mig en ny lek – den är inte helt enkel och jag får koncentrera mig jättemycket. Den kallas för att “vänta” och gick från början till ungefär så här: Efter att Matte burit på mig en stund på promenaden (jag menar att jag kan gå – eller hellre spinga så fort jag orkar – men Matte tycker att jag är för liten för att gå så långt ännu – löjligt!) och släppte ner mig höll hon emot lite lätt på min bringa och sade “vänta”. När jag stod still sade hon “varsågod” och visade med handen att jag kunde springa iväg. Nu har jag fått kläm på leken och kan “vänta” både vid dörren, bilen och när Matte lägger godis på golvet. Matte säger att just att “vänta” är jätteviktigt för mig att kunna i min fortsatta Karriär. Dessutom säger hon att jag måste kunna både “vänta” och frikommandot “varsågod” innan jag får lov att lära mig andra (o)väsentligheter som t ex “sitt” och “ligg”. Jag tror att jag hade fattat ändå men Matte ska vara Systematisk (låter torrt och trist). Fast det är klart – jag lär mig ju snabbt (och då är det tydligen en Hög Inlärningseffekt) och det magiska ordet “varsågod” är väldigt trevligt att höra, så hon får väl hålla på!
I lördags var Matte borta och hade jaktkurs. Själv var jag hos Moster Gabriella och busade. När Matte kom hem berättade hon att hon hade träffat på en av mina Uppfödare – den otroligt duktige och sympatiske Bjarne – som hade kurs på samma ställe som Matte. “Världen är allt bra liten”, sade Matte – hoppas att hon ångrade att hon inte tog mig med, och att hon gör det i fortsättningen, man vet ju aldrig vem man träffar på.
Avslutningsvis en bild på när jag leker med Saga i Mattes trädgård. Som ni kan se försöker Saga hålla emot allt vad hon orkar – och hon är faktiskt riktigt stark – men jag är mest envis och vinner oftast till slut, som sig bör!
Blog Image