Blog Image

Leia

Leias tankar

Här i bloggen kan du läsa om vad som händer i mitt liv. Jag hoppas att min matte kommer att uppdatera den ofta, för jag tror att jag har en hel del viktiga inlägg att komma med!
Mer om mig och min flock kan du läsa på sidan: www.svartalwen.com

Mera bilder

19 månader Posted on Mon, September 15, 2008 22:41

Fler bilder från Dippers minnesvärda seger på NM:
Här kommer han in med den stora dirigeringskaninen!Blog ImageEn mycket glad och nöjd Matte med en duktig liten Dipp! I bakgrunden ser ni de täta buskagen som omgärdade stubbåkrarna vi var på. Strax bakom den vita “Y-björken” låg förresten dirigeringskaninen gömd.
Blog ImageOch så ännu en bild från prisutdelningen – duktig Lillebror!
Blog Image



Mera mästerskap

19 månader Posted on Thu, September 11, 2008 11:40

Föreningen för Jaktetikens Bevarande
Jag har nu beviljats medlemskap i en mycket Exklusiv samling kallad “Föreningen för Jaktetikens Bevarande” och vars motto är; “En skadad fågel/dummy bör omhändetas omedelbart för att minska på dess lidande!” Det är endast ytterst begåvade Jakthundar som besitter ett stort mått av Jaktlust och Eget Initiativ som bereds medlemskap. (Dipper får således inte vara med, han är alldeles för välartad, det lilla A-barnet). Medlemskapet beviljades på stående fot direkt efter min insats på Norges Retrievermästerskap, som kanske förtjänar en återblick:

Norska Retrievermästerskapet 2008
Vi bodde väldigt trevligt i en hytte där Dipper och jag delade ett (pytte) litet rum med min syster Blomma och hennes kompis Spöket. På lördag morgon bar det av till provområdet som mest bestod av stora stubbåkrar avdelade av murar och buskage. Matte fick lov att släpa runt på oss båda två, så blir det när man vill starta två hundar. Dessvärre för min del fick Dipper det lägsta startnumret, så jag fick vänta på min tur. Det gav mig dock extra tid att ladda – om än inte så länge, för Dipper var riktigt snabb med sina uppgifter.

Grundomgång 1
Vår första uppgift (post nr 2) bestod av en enkelmarkering långt ute på ett gärde. Skytten till vänster om kastaren som i sin tur kastade åt höger. Det var mörkgröna dummys som syntes difust mot den mörkgröna trädridå som omgärdade åkrarna – lagom svårt alltså. Dipper löste första stationen helt Perfekt och fick enda 20-poängaren! Jag, däremot, hann scanna halva kommunen efter att skottet gått och innan dummyn landade. Dessvärre hade jag blicken (rätt mycket) för långt till höger när dummyn väl damp i backen. (Denna gång ska ingen skugga falla över Matte – det var helt mitt eget fel att jag inte enbart fokuserade på skytt och kastare). Matte fann sig (hon lär sig tydligen av sina misstag) och ställde upp mig och skickade som ett linjetag. Jag gick hyfsat rakt, dock inte helt i den riktning Matte tänkt utan mer åt det håll jag trodde att dummyn landat. Det tog därför någon minut innan jag fann den, men vi fick i allla fall med oss 10 poäng.

Nästa station (post 3) var åter igen en enkelmarkering, dock inte riktigt lika lång som den förra. Här skötte vi oss utmärkt båda två och håvade in var sin 20-poängare. Det var bara fyra hundar som fick 20 poäng på denna station så Matte var helnöjd! Sista uppgiften (post 1) i första omgången bestod även den av en enkelmarkering – som inte på något sätt var enkel! Här skulle vi först springa över ett gärde, kanske 50 meter brett, sedan hoppa/kravla över en bred stenmur omgärdat av buskage och sedan ytterligare kanske 30 meter ut på nästa gärde där de kastat en mörkgröna dummy mot bakgrund av mörkgrön trädridå – inte helt lätt med andra ord! Dipper löste uppgiften bra och ringade sig metodiskt in till dummyn och fick 17 poäng. Här glänste jag! En lite ring fick jag göra, sedan fick jag nos på dummyn! 20 poäng blev det och Matte var stolt som en tupp!

Sedan följde en kortare paus där stationerna gjordes om och det meddelades vilka som gått vidare till omgång 2. Vi fick inte reda på hur vi låg till, men kan i efterhand konstatera att efter första omgången låg Dipper 2:a med sina fina 57 poäng, en poäng efter en jätteduktig dansk labbe som sedemera slutade tvåa totalt. Jag låg så långt på en 7:e plats med mina 50 poäng.

Grundomgång 2
Omgång två inledde vi åter igen på “post 2” som nu istället kallades “post 5“. Här gjorde Matte en tavla. Hon skulle inte ha låtit sig luras av att jag såg cool och samlad ut – det var jag inte – jag var het som ett helt kärnkraftverk! Efter tre omgångar hade jag ju liksom fattat grejen; skott – kast – hämta, och det fort som fan! Jag grävde således ner klorna i leran och halvlåg i startposition när skottet gick. Sedan tyckte jag bestämt att jag hörde att Matte sade “Leia” så jag stack! Matte ropade dock att jag skulle komma tillbaka, vilket jag gjorde – om än något förvånad. Sedan skickade hon mig på nytt – velig Matte – och då spikade jag såklart markeringen! Konstigt nog fick jag inte 20 poäng här utan 0… och ett medlemskap i ovan nämnd Förening. Lille Dipp glänste och fick ännu en 20 poängare!

Nästa uppgift var på “post 3” som nu blivit “post 6“. Nu hade de krånglat till det, snarlikt “post 1” på första omgången. Kastaren och skytten stod på nästa åker vilket innebar att vi först skulle springa över åkern, över muren och sedan ytterligare ca 30 meter ut, där kastet gått snett bortåt från oss sett. Denna uppgift löste vi riktigt bra båda två och fick var sin 19-poängare. Matte påminnde mig med ett tydligt “VÄNTA”, innan skottet gick…

På vår sista uppgift för dagen, nu kallad “post 4“, hade Dipper lite tur. Hans apport hamnade precis i kanten på åkern medan min apport hamnade bakom en “spets” på buskaget som omgärdade åkern och även lite in i buskaget. Även denna markering var rätt lång, kanske 70 meter. Dipper hittade sin apport direkt och fick 19 poäng. Jag fick leta en liten stund innan jag fann dummyn, Matte tyckte dock att jag sökte utmärkt. Att jag bara fick 15 poäng kan ha att göra med att jag även här halvlåg i startposition och – säger Matte – också tog ett steg fram innan hon hann kommendera.

Feststämning
Sedan var det klart för dagen och dags för “fest-middag” där de tio semifinalisterna tillkännagavs. Inte heller nu redovisades placeringarna. Dipper gick förstås vidare, han hade fått ihop flest poäng av alla på omgång 2 med 58 poäng, han hade alltså endast tappat totalt 5 poäng på de sex posterna – 115 poäng!!! Tre av mina duktiga syskon gick också vidare till semifinal; Bobben110 poäng, Carmen104 poäng och Munti97 poäng. Stämningen var hög i hytten, vill jag lova, och ännu högre blev den när Matte fick klart för sig att semifinal och final skulle gå på vilt! Det hade visst stått i reglerna som Heidi två gånger mejlat till Matte – men vem bryr sig om att läsa regler??

Semifinal!
Söndag morgon och spänningen låg tät i luften! Dipper började på f d post 2/5, som nu kallades “S2“. Uppgiften bestod av en dubbelmarkering. Först kastades en and mitt ut på åkern. Därefter promenerade skytten åt vänster där en duva kastades in i det täta buskaget som omgärdade åkern (börjar bli lite tjatigt nu, känner jag). Dipper är inte van vid dubbelmarkeringar, men löste uppgiften jättefint och fick 18 poäng! Han blev förresten överlycklig när han märkte att det var vilt!

Sista posten, “S1“, bestod av en lång enkelmarkering med en duva som kastades in precis i kanten mellan åkern och buskaget som… (ni fattar nu, va?). Matte uppskattade avståndet till knappt 100 meter men provledaren sade 80, hur som helst var det väldigt långt! Lille duktige Dipp gick spikrakt som alltid och lade upp ett utmärkt snävt sök kring nedlaget och fann snabbt sin duva, 19 poäng! Mina syskon är inte lika vana vid att ta vilt som vi är och hade lite problem med vissa upptag/grepp. Bäst klarade sig Carmen som tillsammans med Dipper och fyra till fick till final!
Blog Image

Final!
Finalen såg ut som följer; först kastades en and ute på åkern, inte så långt – ca 40 meter. Därefter gjorde de helt om och fick ett skott mot en skogsbeklädd kulle i kanten på åkern, där skytten stod en bra bit framför och till höger om ekipagen. Ca 4 – 5 meter upp från åkern låg en svartbrun stor kanin som skulle hämtas som en dirigering, ca 50 meter, sedan skulle markeringen hem.

Dipper markerade bra, var följsam vid foten, och höll en spikrak linje – dock mer åt höger än vad Matte tänkt sig. När Dipper var ute vid kanten på åkern blåste Matte “stopp”. Dipp stannade inte så snabbt som han brukar men bromsade ändå upp bra och tittade frågande på Matte som var snabb med att tydligt visa “vänster”, med hela kroppen och även med något steg till vänster. Dipp tog tecknet utmärkt och sprang fint efter åkerkanten. Väl i höjd med kaninen blåste Matte närsök men då hade Dippers känsliga (rosa) näsa redan fått vittring och saken var klar! Markeringen fann han också förträffligt och belönades med 18 poäng, näst bäst poäng i finalen!

Prisutdelning
Sedan följde en spänd väntan på prisutdelningen. Däremellan gick finalen i själva Norska Mästerskapet med elithundarna, där vår hytte-kompis Agneta blev tvåa med sin duktiga “Nian“! Grattis igen, Agneta!!!Blog ImageMina superduktiga föräldrar blev trea (Woody) och fyra (Tiril)!!!

Inför prisutdelningen fick alla finalister sätta sig på rad på utställda stolar. Även här utmärkte sig Dipper – fast inte så positivt denna gång. Matte blev alldeles svettig av att försöka kontrollera den gule som gjorde sitt bästa för att skapa oreda bland stolar och hundar. Uppfödar-Birgitta, som även dömt under helgen, hade lite svårt att kontrollera mimiken där hon stod på första parkett.
Blog ImageNär finalens bästa ekipage (20 poäng!), ytterligare en jättehärlig dansk labbe, ropades upp som trea, kände Matte att det kanske gått vägen ändå..? Och mycket riktigt Norsk Unghundsmästare 2008 blev Meadowlark Dipper!!! Matte jublade av glädje – hon gillar att vinna, vår Matte! Totalt fick Dipper ihop 170 poäng av 180 möjliga, och tappade alltså endast 10 poäng på nio stationer – fenomenalt! Tvåan var inte långt efter, bara 7 poäng, men till trean var det större mariginal, 18 poäng. Fina priser fick de med sig, bland annat en imponerande lagerkrans av riktiga löv – den försökte Dipper genast äta upp.
Blog ImageEfter de obligatoriska segerfotona bar det av i rask takt efter Birgittas vita pick-up – mot Sandefjord och färjan tillbaka till Strömstad! Med en kvart till godo rullade vi ombord. Sedan fick vi sova i bilen medan Birgitta bjöd Matte på segermiddag – enligt ryktet satt de och smörjde kråset i nästan två timmar!
Blog Image

Pressbevakning
Tidningen Östlands-Posten var på plats för reportage och fotografering. Kolla följande länkar för mer text: http://www.op.no/nyheter/article3773447.ece och fler bilder: http://www.op.no/nyheter/article3772808.ece

Är jag månne en s k “icke-Mästerskapshund”?
Matte börjar misstänka att jag är en s k “icke-Mästerskapshund”. Humle som Matte hade tidigare var lite av en sådan hund, han gick bra på officiella prov och kvalade till SM m m, men det höll liksom aldrig hela vägen när de väl var där. Unita, däremot, var tvärtom en riktig Mästerskapshund! Hon gick medelmåttigt på officiella prov men slog till över sin förmåga på SM och FM. Jag har ju faktiskt skött mig utmärkt på alla officiella tillställningar hittills, och några inofficiella, men är ändå en av få i min kull som inte varit högt placerad på något mästerskap. Nu är vi i och för sig bara 19 månader, men ändå..?

Nedan en bild på mig och släkten på plats i Norge;
Blog Image