Blog Image

Leia

Leias tankar

Här i bloggen kan du läsa om vad som händer i mitt liv. Jag hoppas att min matte kommer att uppdatera den ofta, för jag tror att jag har en hel del viktiga inlägg att komma med!
Mer om mig och min flock kan du läsa på sidan: www.svartalwen.com

Filminspelning!

20 månader Posted on Thu, November 06, 2008 10:27

I går var det fullt pådrag i markerna nära brukshundklubben! Stora, väldigt ljusstarka, strålkastare lyste upp mörkret som om det vore mitt på dagen. Där stod bussar och bilar om vartannat, massor av folk med stora filmkameror på axlarna sprang omkring, och några människor var helt blodiga i ansiktet! Dipper trodde det var kriget som kommit till Mölndal. Jag däremot, fattade direkt vad som hänt! ÄNTLIGEN har någon världsberömd filmregissör uppmärksammat mitt vackra yttre och mina unika skådespelartalanger och nu väntade hela filmteamet på att JAG skulle göra entré! Fabulous! – som vi säger i Hollywood!

Vi körde långsamt upp emot den enorma skaran av väntande människor, de var så många att de fick sprida ut sig längs vägkanterna. Vi har ju tonade rutor i bilen så jag kände mig som värsta Divaskådisen när publiken lutade sig fram för att försöka få en skymt av mig. Jag fick Dipper till att snabbt putsa lite extra på mina ögonbryn och försöka släta ut pälsmössan som nu nära nog helt täcker mina långa eleganta öron. Matte har länge lovat att trimma mig – VARFÖR har hon inte fått tummen ur?! – Jag ser ju ut som värsta skogshunden! Matte stannade bilen, sänkte fönstret och bytte några ord med regissören. Förmodligen diskuterade de vart vi skulle parkera vår gröna Limo för att undvika den värsta hysterin bland fansen. “Nu, nu snart ska du få höra på jubel”, sade jag till Dipper, som faktiskt starkt påminner om Greve Drakula med sitt Back-on-track-täcke uppdraget över nacken – han kanske kan få en biroll?

Matte stängde till slut rutan och rullade sakta framåt genom folkhopen – framåt – och förbi! – de sista av mina förväntansfulla fans!! “Men stopp! Stanna! Vad gör du?! Stanna bilen – jag ska av!!!” Jag sprang förvirrat omkring i buren och försökte göra Matte uppmärksam på sitt misstag, men hon ökade bara farten och körde vidare. Istället fick jag förtvivlat åse hur mina fans länge tittade efter bilen… Till råga på allt elände vände de otacksamma små människorna snart sin uppmärksamhet mot nästa bil som kom upp på vägen – det ska jag minsann komma ihåg att surt nämna i mina framtida memoarer!

Som tröst för min oerhört traumatiska upplevelse fick jag, och Dipper, en present på kvällen. Det var vår supertrevliga träningscoach Karin & Jippo som omtänksamt packat ner var sitt smaskigt ben till oss med anledning av våra fina prestationer under hösten. Tack Karin! Det är för väl att Matte inte jagar bort alla mina fans…

Visar några – OBS! ännu ej officiella! – klipp från min kommande storfilm; “Jakten på den försvunna Fasantuppen” – Soon at a movie theater near You!Blog ImageBlog Image



Stackars Dipp har ont i benet

20 månader Posted on Mon, November 03, 2008 00:18

Stackars Dipper har gjort sig illa i sitt vänstra bakben. Förmodligen har han någon gång slagit i knäet ordentligt och sträckt en sena eller tänjt ut något ledband. Så som Dipper – och jag, får jag erkänna – härjar runt i skog och mark är det ett under att det inte hänt några allvarliga skador tidigare. Dipp har haltat vid några tillfällen tidigare men det har alltid snabbt gått över. I veckan slogs skadan troligtvis upp igen och nu markerar han tydligt. Därför var Dipper idag hos duktiga Anna Skog Vennberg och fick massage och en “second oppinion”. Matte passade också på att köpa ett “Back-on-track-täcke”, som ska vara jättebra just för att förebygga muskelskador m m.

Blog ImageNästa tisdag ska Dipper hälsa på hos veterinären för en grundlig utredning. Fram till dess får han bara promenera på slät mark, ca 10-15 minuter i taget, och ha på sig sitt fina täcke. Matte fick först omedelbart ångest – främst med tanke på koppelpromenaderna – men också för att Dipper förmodligen får ett längre träningsförbud. Dock är det ju lite tur-i-oturen att det händer nu när säsongen är över. Faktum är att det nog bara är bra att Dipper får ett rejält träningsuppehåll, och Matte har dessutom bestämt sig för att en gång för alla lära Dipper att gå fint i koppel! Dipper har liksom två lägen vad gäller att gå vid sidan; antingen är han under kommando – “fot” eller “gå här” (jaktfot) – och då går han perfekt så som han har lärt sig. Läge två är “fritt i koppel”, alltså typ rastning, och då kan han “svina” som den värste sällskapshund och drar konstant åt något håll. Matte får oftast bli heligt förbannad innan han ger sig. Som bekant är Matte enveten som synden så Dipper får nog bereda sig på en jobbig tid framöver…

Fördelen med Dippers skada är att JAG kommer att få träna massor – jippie!!!



Dippers appellstart

20 månader Posted on Sun, October 26, 2008 19:41

Träningen inför Dippers appellstart har som sagt varit intensiv. På knappt sex veckor har det spårats på ängar, travats framförgående och legats platsliggningar in masse. Utvecklingen har varit positiv och Matte har känt sig rätt lugn – till i fredags. Sista träningspasset (är det månne kanske som med “sista åket” – bör undvikas?) genomfördes i ösregn. Regnet i sig är alla så vana vid nu så det innebar inte mer problem än att Mattes tålamod rann över och hon fick ett mindre utbrott – “hur i helvete kan det regna så förbannat?!”. Det var en kvarglömd hundbajs på appellplanen som ställde till det. Alla hundar har sina små egenheter. En av Dippers är att han tycker att det är oerhört äckligt att trampa i bajs! Så äckligt att han, om detta Fruktansvärda har hänt, ägnar all uppmärksamhet mot marken och sina egna fötter för att det Fruktansvärda inte ska upprepas! Det gick med andra ord inte att genomföra det planerade träningspasset…

I går kollade Matte väderprognosen och kunde konstatera att det tidigare i veckan utlovade ovädret tyvärr fortfarande var aktuellt. T o m på Text-TV varnades det för mycket stark blåst och intensivt regnande – “lika mycket som det normalt regnar under en månad”. Vädret kan jag inte påverka, tänkte Matte, och laddade istället med regnkläder * 2, extra strumpor och tröja, massor med varmt kaffe, korv till Dipper och en hel massa positiva tankar.

Och visst regnade det, ihållande men inte alls så intensivt som utlovat. GMBK har lagt ned mycket jobb och pengar på appellplanerna och idag såg man klart resultat – den del av planen lydnaden gick på var faktiskt riktigt bra! Alla ekipage fick börja med lydnaden, då markerna var upptagna av jägare på förmiddagen.

Dipper gick in som näst sista hund. Lite kaotiskt blev det inledningsvis då Matte tagit med Dipper på promenad och trodde sig ha gott om tid till deras tur… Istället fick de rusa in på planen och ställa upp – inte bästa förberedelsen kanske? På linförigheten skötte sig Dipper helt perfekt och fick mycket beröm av både domare och publik! Matte fick anmärkning av den ena domaren på att hon höll vänster arm lite väl långt bak stundtals och av den andre domaren att hon gjorde en halvhalt efter en helt-om-marsch. Betyget blev 9,5/9,5 – och Matte var riktigt nöjd! Framförgåendet gick kanonbra första sträckan och till det var fem meter kvar till halten på andra – då fastnade Dipper på en doftfläck och så var det betyget borta. Tydligen hade nästan alla hundar stannat på exakt samma fläck – en förklaring – men oavsett lite retligt när det såg så lovande ut. På platsläggandet under gång fick Matte vad man brukar kalla “en tupp i halsen” och Dipper kände inte alls igen ljudet Matte gav ifrån sig – betyg 0 där med. Sedan blev det bättre. Betyg 9,5/9,5 på inkallningen – Dipper satte sig något långt ut och lite långt bak. På apporteringen slarvade Dipper lite vid upptaget, annars var det full fart både ut och hem – betyg 9/8,5. Hoppet gick som en dans men här hade Matte tydligen “nigit till” lite grann samtidigt som hon gav kommandot och det reducerade betyget till 9,5/9,5.

Platsliggningen gick perfekt – betyg 10. På budföringen sprang lille Dipp som en raket både ut och tillbaka. Ingången hos mottagaren blev bra, undantaget att Dipper touchade lite på Ronnies ben. Detta trots att Matte försäkrat Ronnie om att “även om han kommer fort behöver du inte bli rädd, han har aldrig nuddat någon tidigare”… Tillbaka hos Matte började Dipper bromsa först när han var precis vid Mattes sida och kom därför lite långt bakom – betyg 9/9,5.

Sedan följde en lång väntan på att sök- och rapportekipagen skulle genomföra sina specialmoment. När det äntligen var dags att åka ut på spåret hade regnet tilltagit igen. Matte hade räknat ut att det räckte med att de fick betyg (alltså lägst en 5:a) på spåret för uppflyttning. Dipper genomförde trots blötan och stark vind sitt bästa fältspår hittills. Han höll sig jättefint i Mattes fotsteg och plockade sina apporter glatt och villigt. Upptagen efter apporterna gick helt perfekt och första vinkeln var jättesnygg! I andra vinkeln ringade han ett varv och gjorde ytterligare en liten återringning på raksträckan strax efter vinkeln. Den ena domaren tyckte arbetet totalt var utmärkt och gav betyg 10, och den andre valde att dra för ringningarna och gav betyg 9,5.

Totalt fick de ihop 266,75 poäng (av max 320 p), kom på en andraplats och blev förstås uppflyttade till lägreklass spår. Håkan och Simson, som startade på samma tävling, blev även de uppflyttade och kom 3:a! Grattis Håkan!

Nu ska Dipper få välförtjänt vintervila – förutom några jakter till då, men det är ju mer belöning än arbete, eller hur? Vilken säsong lille Dipp har haft – helt makalöst när man tänker på det; 1:a HP B-prov (knappt 15 månader gammal), Godkänd KKL A-prov och Norsk Retrievermästare/Unghund samma vecka (knappt 16 månader), och nu uppflyttad till lägreklass spår (knappt 18 månader). Jag tycker jag har världens duktigaste Lillebror! Nu hoppas jag dock att ordningen återställs och att JAG åter igen ställs i fokus – “därför att jag är värd det”!



Orättvisor, och lite jakt!

20 månader Posted on Thu, October 23, 2008 16:42

Ibland är livet bra orättvist! Matte fick lite blodad tand efter mina lyckade bruksstarter senast och fick därför för sig att satsa på att starta lille Dipp på hemmaklubbens appelltävling som går av stapeln nu på söndag. Dipper, som efter lite grundträning i våras knappt har beträtt appellplanen sedan i maj, har de senaste fem veckorna fått all Mattes uppmärksamhet – och det är djupt Orättvist! Jag tycker min Matte är bedrövligt lat som inte orkar träna mig iallafall en liten stund varje dag… Okej, jag har börjat med “skall-träning” och stegklättring, och har fått hämta den tunga apporten och hämta några föremål på uppletande – men det går ju så fort att jag nästan hinner glömma bort att jag gjort något mellan gångerna! Matte menar att det bara är nyttigt för mig att vila – och att “att vila sig i form” är en underskattad träningsmetod – jag håller INTE med! Nåja, hoppas nu att den lille gule håller sig i skinnet på söndag så ordningen återställs och att JAG återigen hamnar där jag hör hemma – i fokus och med allas fulla uppmärksamhet!
Blog ImageI tisdags fick jag emellertid tillfälle att visa framfötterna då vi hälsade på hos Birgitta och Janne i Moheda. Först värmde vi upp med att testa av en öppenklassruta som Birgitta i dagarna skall ha ett särskilt prov på. Sedan bar det iväg på andjakt – och JAG fick vara med nästan hela tiden! Matte vill ha några bra träningstillfällen om jag nu ska starta KKL redan i höst, och i tisdags blev det flera riktigt bra situationer. Första såten fick jag gå på ett litet eftersök på en äng omgärdad av fårstaket. Att hoppa in i hagen var inga problem men ut igen med en stor anka i munnen bjöd på lite större svårighet.

På andra såten damp det ner tre ankor i princip samtidigt, två ute på ett hygge och en skammad landade förföriskt nära, bara kanske 10 meter från där vi stod. Jag fick sitta kvar en kort stund innan jag först fick hämta den skammade och sedan söka upp de två ute på hygget. Här var det förresten tur att Birgitta var med… För att komma ner till dammen måste man nämligen gå igenom en kohage – med kor i. Matte har stor respekt för kor. Jag har respekt för Matte och sådant som är större än 200 kg och i den kategorin ingick alla korna med råge. Birgitta däremot verkar inte ha respekt för något. Matte och jag smög försiktigt med snett bakom när Birgitta med bestämda steg stövlade rakt mot korna, som fantastiskt nog snällt vek undan. De hade kunnat trampa ner oss hur lätt som helst, de stora bestarna!
Blog ImagePå tredje såten blev vi bland annat skickade på eftersök på en skammad and som Birgitta fått en vingträff på. Birgitta hade förstås stenkoll på läget och angav riktning och djup; “troligtvis i närheten av den röda ladan, möjligtvis mot kullen bakom”. Vi gick iväg så vi kom upp i motvind och jag reviderade i perfekta slag som skulle gjort vilken Münsterländer som helst grön av avund! Strax före ladan fick jag upp en löpa som drog mot ladugårdsväggen. Matte hörde hur det väste i det höga gräset och tänkte nog att jag kanske spårat upp en katta istället, men icke då! Är jag på andjakt jagar jag änder! Och visst låg den där, andhonan. Hon var inte värre däran än att hon försökte fly och hann sånär lyfta då jag fick fatt i stjärtfjädrarna! När jag landade, halvt på sidan, tappade jag greppet och andskrället stack igen. Tack vare att jag är ytterligt Reaktionssnabb, i Perfekt kondition och har en sjuhelvetes Jaktlust fick jag dock snabbt fatt på den och kunde lämna av till en mycket nöjd Matte.
Blog ImagePå kvällsstrecket var det Dippers tur att lufta sig. Nio änder fälldes, två hämtade den andra apportören, två som landade nära hämtade Matte på egen hand i rent träningssyfte, och fem hämtade Dipper. Bland annat fick han två fina raka dirigeringar i vattnet, varav den ena enligt skyttens uppgift skulle ligga mitt på en avlång ö. Matte riktade Dipper, skickade och kunde sedan tillsammans med jägaren nöjt åse hur Dipper i full fart spikrakt simmade ut, gick upp exakt mitt på ön, böjde ner huvudet, grep anden och satte full fart tillbaka. “Strålande!”, utbrast jägaren och Matte höll med. Mörkret föll snabbt och Matte fick veta att det skulle ligga två änder kvar i en av dammarna – eller iallafall en and, den andra var skammad och hade setts simma undan. Matte skickade ut Dipper mot den ö skytten pekat ut och Dipper forsade på, gick upp på ön, grep anden och sam tillbaka, till synes hur enkelt som helst! Så var det då den sista eventuella anden kvar… “Äh, vad fan”, sade Matte, “vi gör väl ett försök”, och skickade Dipper mot nästa ö. Väl uppe blåste Matte lite halvhjärtat närsökssignal. Dipper satte full fart ner i vattnet igen och sam raskt över till nästa ö, rotade i kanten och greppade anden! Det tog mindre än en minut och Matte trodde knappt sina ögon. Skytten var lika glad och överraskad han. Dipper var lika glad och nöjd som vanligt. Som Birgitta säger; Gulle-Dipp har sig själv som Idol!
Blog Image



Sjuk Matte

20 månader Posted on Mon, October 20, 2008 21:17

I fredags när vi vaknade var Matte Sjuk. Hon var feberhet, snörvlade och hostade och kraxade svagt åt oss att gå ut och kissa på gräsmattan medan hon ringde jobbet och försökte förmedla att – jodå, det är Anna-Lena och ja, jag har tappat rösten. Sedan blev det ryggläge i soffan hela dagen i förhoppning att ett under skulle inträffa och rösten skulle komma tillbaka så att Matte skulle kunna ha sin planerade Uppletandekurs på GMBK på lördagen… Det skedde inte, och Matte fick därför försöka leta upp mobilnummer och skicka sms till alla deltagare – att ringa var liksom inte aktuellt… Hädanefter kommer Matte att ta mobilnummer på samtliga vid anmälningar till kurser!

I söndags kände sig Matte lite bättre och vi åkte till hundklubben för att umgås med vår gode vän Ove och hans goe labbekille Benny. Med oss hade vi också charmige Posh då familjen Rosvall var i Skåne över dagen. Det blev en trevlig dag med mycket “domarsnack”. Matte ska snart göra prov för att bli uppgraderad till klass 1-domare och därmed få döma elitklass bruks- och lydnadsprov. Några frågetecken fick Matte uträtade och vi fick en lång och lekfull promenad. Dock var dagens pratstund inte lika nyttig för Mattes stämband som återgick i strejk.

Vi tycker inte det är kul när Matte är sjuk. Att ligga på soffan och mysa är skönt en stund – inte flera dagar i sträck! I morgon ska vi dock få jobba, vi ska till Moheda och hälsa på Birgitta. Matte har lovat att minimera pratet – vilket förmodligen innebär att hon kommer att prata lika mycket som en normal person gör under en dag…



Lägreklass Spår

20 månader Posted on Mon, October 13, 2008 16:09

Med en hel månad mellan inläggen har jag med största sannolikhet inga läsare kvar, men tänkte ändock skriva några rader. Man skulle kunna tro att Bloggtystnaden beror på att Matte fortfarande är helt salig över Dippers senaste bedrift… så är inte fallet. Faktum är att vår Matte är urdålig på att “fira segrar”. Ibland läser hon på andras hemsidor om stora kalas, pukor och trumpeter och presenter i massor till hundarna (som gjort jobbet!). Vi får middag som vanligt, vi… Någon menade att det nog är för att Matte är bortskämd med framgång. Matte håller inte med om det – det kan aldrig bli för mycket framgång, enligt henne.

På tal om framgång startade jag på bruks/lägreklass spår för en månad sedan, tre veckor efter min appelltävling. Jag var förstås taggad till tusen på morgonens spår och startade i utmärkt stil och fart. Matte var helnöjd där hon följde med bakom och tog hand om pinnarna jag hittade och gav mig godis. Hon hängde även snällt på när jag tog en avstickare för att kolla ett annat spår – det var nämligen älg i skogen! Det dröjde dock inte många minuter innan jag förstod att hon nog genomskådat min lilla omväg… Jag provade en sista sväng uppför ett brant berg – kanske stod älgen där uppe och väntade? Då tröttnade Matte och skärpte rösten, och det var bara till att lomma tillbaka och fortsätta spåra där vi var förut. Trots att vi faktiskt klarat tidsgränsen precis var Matte mest missnöjd med att vi missat en pinne. Fast hon sade också att hon tyckte att jag spårat fantastiskt (utom på min älg-safari då) med tanke på den minimala spårrutin jag har.

Väl på klubben gjorde vi budföring, vilket jag gjorde alldeles utmärkt! Jag satte mig något lite långt bak och en aningen långt ifrån Matte – det fick vi förstås ett litet (-0,25) neddrag på. Platsliggningen som Matte varit jättenervös för och som vi tränat mycket på, gick perfekt. Jag tittade snabbt bakåt på första skottet, sedan såg jag tryggt och stabilt och Matte var både nöjd och glad!

Lydnaden började bra med linförigheten. Lite konfunderad blev jag över alla människor som stod och stirrade bara på mig och missade därför lite i en högerhalt, annars gick allt bra – 9,25 i betyg. Framförgåendet kan jag ju och det gick så fint så. Dock lyckades Matte krocka med mig – eller om det var jag med henne? – på sista halten, och där åkte lite onödiga poäng. Platsläggandet under gång hjälpte Matte till genom att stanna upp när hon gav kommandot. Den ena domaren kunde reglerna och 0:ade och den andra hade inte läst på och gav en 5:a. Målet var att jag skulle lägga mig och det gjorde jag. På inkallningen blev jag åter igen helt förvirrad av alla dessa människor som moltyst stod och fånstirrade bara på mig… Jag startade snabbt, men fick plötsligt en impuls att för säkerhets skull stanna och försäkra mig om att allt var ok. Matte fick därför ropa en gång till och då kom jag, men lite tveksamt. Alla trodde Matte hade tjuvstartat med att träna inkallning med ställande – jag tvärstannade nämligen – men det har vi inte tränat! Krypandet gjorde jag jättefint! Dock höll jag på att falla över på sidan en gång – är man avslappnad så är man – och Matte fick lägga på ett stödkommando. När vi stannade upp var jag helt utsträckt och viftade bara glatt på svansen när Matte sade “Sitt!”, så där fick det också bli lite extra hjälp upp. Det är skönt att krypa! Nu hade emellertid Matte tröttnat lite, så på apporteringen blev jag lite försiktig – hon såg inte så glad ut längre, Matte. Likaså hoppet, för säkerhets skull satte jag mig lite snett bakom Matte och kikade fram istället.

Trots att vi missade en pinne och inte fick till lydnaden alls så bra som Matte kanske hoppats blev vi uppflyttade till högreklass med mycket god marginal – och Matte var nöjd – särskilt med platsliggningen och spåret!