Blog Image

Leia

Leias tankar

Här i bloggen kan du läsa om vad som händer i mitt liv. Jag hoppas att min matte kommer att uppdatera den ofta, för jag tror att jag har en hel del viktiga inlägg att komma med!
Mer om mig och min flock kan du läsa på sidan: www.svartalwen.com

Tennisbollar, någon?

23 månader Posted on Wed, February 04, 2009 14:26

Vi har varit förbi vårt favoritställe Tennisklubben och letat bollar igen. Inte konstigt att Mölndal inte har några framstående tennisspelare – de flesta bollarna hamnar ju utanför staketet! Denna gång var Dipper också bollsugen (annars tycker han ibland att det är roligare att leta sork) och tillsammans hittade vi ca 40 st bollar på ca 10 minuter. Har lovat bort hälften till min Idol i Moheda, vars bollantal ibland decimeras under kurser – en del deltagare tar liksom med sig bollar hem. Dock kan Dipper och jag tänka oss att byta några bollar mot något ätbart – tennisbollar till salu!



Wikipedia-labrador

23 månader Posted on Wed, February 04, 2009 14:18

Matte fick sig ett gott skratt häromdagen när hon sökte på “wikipedia” efter labradorer. Bl a står det att “Labradoren är väldigt hungrig av sig och äter lätt för mycket. Det har hänt att vissa labradorer har ätit ihjäl sig“. Tragiskt, ja visst, men de labbarna dog nog lyckliga iallafall! Som sambo med en, kan jag intyga att ovanstående stämmer – det finns förmodligen ingen botten i en labradormage! Det verkar dessutom finnas en koppling mellan munnen och svansen; när Dipper får något i munnen – ätbart eller bärbart – går svansen omedelbart igång som en liten propeller. Mycket underhållande, men det gäller att inte stå för nära – Dippersvansen är obehagligt hård och svider som en björkvidja!



Månadsmagasin?

23 månader Posted on Tue, February 03, 2009 12:03

En månad mellan uppdateringarna… Visst ger det en känsla av väntan på att det tjocka, vaxade, lyxigt colourerade och efterlängtade exemplaret av Månadsmagasinet ska ramla ner i brevlådan?

Inte?

För vilken gång i ordningen vet jag inte, men Matte lovar i alla fall bättring.

Några korta återblickar;
I början av januari var vi hos Dippers uppfödare Birgitta & Janne och hälsade på. Jag fick träna två pass tillsammans med Birgittas superduktiga engelska gentleman Will. Will är min stora Idol och Birgitta är Mattes. Tack vare att Birgitta var med, fick jag göra lite svårare övningar än annars (Matte fegar oftast ur). Inför ett extra krångligt skick (långa var de allihop) dristade sig Matte till att säga “Jag ska nog gå fram lite..?” – varpå Birgitta rappt sade “Du skickar härifrån! Behöver du, kan du flytta fram efter hand!” Eftersom Birgitta är en av mycket få personer som Matte faktiskt lyder (!), skickades jag från samma punkt som Will – och om jag får lov att skryta lite, så var min linje en aningens rakare än Wills smiley! Jag är inte riktigt lika snabb som Will, men nästan!

I övrigt är det inte mycket jaktträning nu, mest lydnad och personspår. Det är många nya moment jag ska lära mig nu inför de högre bruksklasserna. Vi traskar framåtsändande mest varje dag och Matte är nöjd med min utveckling. Planen ligger på start i högreklass spår i april. “Det kan gå”, säger Matte…

Dippers hälta från i höstas visade sig vara en utläkt inflammation i hasleden, osteochondros. Inga lösa benbitar, men en broskbildning och en liten pålagring på leden. Förmodligen har han fått en rejäl skada på hasleden i 6-7 månaders åldern (då Matte minns att han haltade några dagar), som sedan inte riktigt fått läka ut. Dipper har vad man brukar kalla extremt “hög smärttröskel” – han känner med andra ord inte efter om han är frisk nog att gå till jobbet – och har därför inte visat någon egentlig hälta förrän nu i höstas. Efter operationen i mitten av november har han gått i koppel (eller gått och gått – det beror nog på vad man menar med att “gå”). Rehabiliteringen bestod inledningsvis av långsamt förlängda promenader på slät mark. Sedan ca 1 månad tillbaka går Dipper i terräng (risigt/ojämnt underlag) och får träna lydnad. Nu, efter 2,5 månader i koppel, får han gå spår, träna mer lydnad och vara lös några minuter per promenad. Det går inte att beskriva hur lycklig den lille gule blir när han får träna eller vara lös och springa så fort benen bär. Helt underbart att se! Skadan i hasleden försvinner inte, den får han leva med. Det finns mycket man kan göra för att underlätta rehab av denna typ av skada och Matte gör vad hon kan; Dipper får anpassat foder – RC Mobility för hundar med ledproblem, han går på simning och massage 1 gång/vecka, han har på sig sitt “Back-on-track”-hasskydd som värmer skönt om leden och Matte masserar bakbenet varje kväll.