Blog Image

Leia

Leias tankar

Här i bloggen kan du läsa om vad som händer i mitt liv. Jag hoppas att min matte kommer att uppdatera den ofta, för jag tror att jag har en hel del viktiga inlägg att komma med!
Mer om mig och min flock kan du läsa på sidan: www.svartalwen.com

Fler bilder

Februari Posted on Tue, March 03, 2009 16:20

I lördags träffades vi på Gökalid för en liten uppstartsträning inför våren. Alla hade med sig minst tre vilt, och variationen blev därmed större än annars. Förutom kanin, änder och vanliga svart- och vitfåglar fanns där också knipa och storskrak. Familjen Rosvall hade köpt en ny finfin digitalkamera och Malin fotograferade flitigt. Kanske kan en ny karriär som Paparazzi bli aktuell?Här kommer Dipper!
Leia fick prova släpspår och visst hittade hon sin kanin!
Mummes Juni hittade sin kanin på sökarbetet!
Familjen Rosvalls lille Posh tycker att vilt av alla de slag är fantastiskt roligt!
Yvonnes duktiga Charlie i full fart!
Ingelas Mekko hade en bra dag!
Yvonnes senior champion-Mac fick också lufta sig!



Bilder

Februari Posted on Tue, February 17, 2009 10:44

Några fina bilder som duktiga Katarina Ljungqvist tog senast vi var i Moheda;
Dipper gör sig beredd för ett linjetag!
Dippers lillebror söte Posh, 8 månader, är lika Duktig som Snabb som brorsan!
Yvonne Lindquists fina och duktiga Will-unge Eddi – ett riktigt charmtroll!



Matte har fattat nu…

Februari Posted on Tue, February 17, 2009 10:30

Efter att jag avslöjade Mattes tilltag med den stora otäcka Grisen har hon blivit bombarderad med förmaningar och förebråelser i stil med – “Fattar du inte att grisar är FARLIGA?! Du ska ALDRIG gå emot en gris!!! Grisar är jävligt SNABBA, ska du veta!” Matte meddelar härmed att hon har fattat vinken och att hon, nästa gång vi möter Grisen (för det är nog bara en tidsfråga), lugnt ska gå därifrån.

Naturupplevelser har vi annars gott om på hundklubben. I söndags när Matte hade instruktörsutbildning kom två stora älgar promenerande över området. De flyttade sig bara marginellt längre ut på militärfältet när hela gruppen elever skulle ut och se på framförgående och framåtsändande – som undertecknad visade upp.

På tal om momentet framåtsändande. Som en av de mer lydnadsklass-erfarna eleverna i Mattes pågående instruktörsutbildning utryckte sig; “Verkar vara ett himla konstigt moment… Hur fasen ska hunden förstå att den, efter att ha rusat i full fart, ska bryta av just på rätt punkt och sedan gå långsamt spikrakt framåt?!” – Bra fråga, eller hur? Matte skulle en dag försöka förklara framåtsändandet för sin Idol Birgitta. Birgitta – som ju har ett mer praktiskt och verklighetsförankrat sätt att se på hundträning – tappade intresset rätt snabbt, kan man säga.



2 år – och ett udda möte

Februari Posted on Tue, February 10, 2009 16:49

I söndags fyllde jag 2 år. Tror ni jag fick någon present eller tårta..?

I dag kom så det yttersta beviset på att vår Matte är en komplett galen tävlingsidiot. Vi var uppe på hundklubben på lunchen för att hinna med ett lydnadspass (enligt SMHIs prognos ska det ev snöa i kväll). Alla träningar är viktiga nu, menar Matte.

Efter att Matte riggat alla fyra “hållare” för framåtsändandet och tränat klart med Dipper var det min tur. Då ser vi något stort och mörkt kliva ner i diket som går runt appellplanen. “Det var ett rejält rådjur”, tänkte Matte, “för inte finns det väl hjortar här?” Upp ur diket kliver så en stor och pampig vildsvinsgalt. Han strosade lugnt fram över planen, strax nedanför en av våra “hållare”, och stannade då och då till och sniffade lite extra i marken. Vad tror ni vår Matte gjorde? Hon bestämde sig snabbt för att träningen går före allt, tog träningsväskan i näven, gick emot galten och viftade och gapade – för att skrämma bort honom, får man väl tro. Det fungerade inte. Istället vände galten lugnt sitt intresse mot oss och kom gående åt vårt håll. Matte kopplade snabbt loss Dipper och vi backade undan mot ena hörnet av planen. Tack och lov ombestämde sig galten och valde att gå över bron ut på militärens område. Där stannade han en stund och bökade runt.

Nu skulle man ju kunnat tro att träningen var över för denna lunch – not! Matte väntade någon minut och satte sedan Dipper på “sitt kvar” (om i fall att galten skulle komma tillbaka från ett annat håll när Matte och jag var på andra sidan planen…). Sedan fick jag mitt lydnadspass – och rykande färska vildsvinsspår är inget man ska bry sig om, förklarade Matte.

Lite tokig är hon nog, vår fanatiska ägare…