Blog Image

Leia

Leias tankar

Här i bloggen kan du läsa om vad som händer i mitt liv. Jag hoppas att min matte kommer att uppdatera den ofta, för jag tror att jag har en hel del viktiga inlägg att komma med!
Mer om mig och min flock kan du läsa på sidan: www.svartalwen.com

Brukstävling!

April Posted on Mon, April 20, 2009 16:50

Så var det då äntligen dags för mig att att starta högreklass spår! Matte har haft lite blandade känslor inför denna start. Dels tycker hon att just inlärning och “vägen upp” i klasserna är väldigt rolig. Väl i elitklass blir det liksom mer allvar i och med jakten på cert och SM-poäng. Dels påstår Matte att vad som helst kan hända när jag ska starta på prov(?!).

I söndags morse åkte vi så iväg tidigt i ottan upp till Alingsås. Vi skulle börja med spårarbetet ute i skogen. Medan vi väntade på att domarna skulle dyka upp tog vi en liten promenad förbi vår upptagsruta. Det var finfin motvind från rutan – än att den låg en bit från vägen – och jag passade på att dra in ordentligt med vittring. När jag väl sedan släpptes ut på spåret visste jag ju redan vart det låg och åt vilket håll det gick! Plättlätt! Domarna måste blivit grymt impade för de gav mig högsta betygspårpåsläppet!

Själva spåret gick kanon och jag belönades med högsta betyg även här! Jag höll näsan precis där spårläggaren hade gått (ibland såg Matte fotsteg i mossan) och tog vinklar och apporter med exakt precision! Matte hade dagen till ära med sig en “lekpinne” till mig som jag fick leka med istället för att – som jag brukar – få bita på de pinnar jag hittar. Det tyckte jag var ok på de sju små pinnar jag hittade, men den långa slutpinnen försökte jag behålla själv, det är min favoritgrej! Matte säger att min prio-ordning är 1) slutpinne, 2) liten spårpinne, 3) snitsel, 4) bollen. Och så korven då förstås som jag får efter varje pinne jag hittar! Dock tyckte jag spåret var fasligt långt denna gång… Vi brukar aldrig gå mer än hälften så långa spår när Matte lägger dem själv…

Efter en stunds vila var det dags för uppletande! Det har vi inte tränat särskilt mycket. Matte har fått för sig att jag nog borde klara det hyfsat ändå med min stora näsa i kombination med Mattes rutin. Det var en jättefin ruta med finfin vind snett framifrån höger. I högreklass ligger det 6 föremål utlagda för att det ska vara lättare att hitta grejer (samtidigt blir det ju svårare i och med att risken för byte ökar – vilket drabbade minst två av våra medtävlare). Jag sprang ut i full fart och kom snart tillbaka med ett föremål i munnen. På vägen in signalerade jag med en öronvridning att jag känt ytterligare ett föremål och det fick jag hämta så fort jag lämnat av det första. Tredje skicket kände jag direkt ett föremål som låg ganska nära och fjärde föremålet hittade jag väldigt snabbt på sista skicket. Matte tror att jag höll på i ca 1,5 minuter. Här blev både domare och publik oerhört impade och jag fick åter igen högsta betyg! “Full pott på specialen – härlig debut Leia!”, kvittrade Matte i bilen på vägen till klubbområdet.

Så var det dags för Mattes mardrömsmoment platsliggning med skott. Vad är hon nervös för? Det är ju bakom mig det står någon och skjuter! Jag var glad och laddad när jag fattade att vi var på en appellplan och passade på att dels lägga mig före kommandot och sedan – för säkerhets skull – sätta mig upp en gång så Matte fick kommendera “ligg” en gång till. Betyg 9 fick vi för det. Att jag tittade bakåt på skytten när skotten gick belastades inte.

På första momentet fritt följ (som vi aldrig tränar då Matte som bekant älskar sitt kortkoppel) tyckte Matte att jag kändes lite ofokuserad inledningsvis, men min kapacitet är vida större än Matte har fattat – jag fick betyg 9,5 ändå! På Inkallning med ställande stannade jag helt perfekt, kunde kanske (absolut, säger Matte) sprungit lite snabbare. Jag satte mig, som jag också gjort på de två tidigare tävlingarna jag genomfört, lite snett bakom Matte och kikar upp på henne därifrån – mycket innovativt och tjusigt om jag får säga det själv! Här var domarna märkligt nog inte lika imponerade och gav mig bara betyg 9. Alla förstår uppenbarligen inte modern konst!

Framåtsändande började bra, hela första sträckan gick super! På andra sträckan gick jag lite långsamt ut från Matte och fick sedan plötsligt syn på ett stort gult löv som låg och lyste strax före den yttersta funktionären. Jag fick en plötslig ingivelse att kontrollera vad just detta löv gjorde på appellplanen och inte i skogen(?), och vek av för att kolla närmare. Kunde dock snabbt konstatera att det bara var ett vanligt löv som tydligen singlat ner fel och gick därför snabbt tillbaka till min “linje” och fortsatte trampa på tills Matte kallade in mig. Den ena domaren tyckte momentet var mycket bra, frånsett min lilla avstickare och gav betyg 8,5 och den andra att det var bra men med lite sega utgångar (plus avstickaren) och gav betyg 6,5. Krypet gjorde jag bra, och i bra tempo! Ett lite högre steg med baken i början gjorde att den ena domaren gav betyg 9. Den andra tyckte samma, men också att jag inte stannade upp precis när Matte stannade och gav därför betyg 7.

Det Onödiga momentet ljudgivning/skall (som Matte ska motionera om att SBK ska ta bort till nästa regelrevidering) gjorde jag bättre än jag någonsin gjort på träning och fick betyg 7,5 och 7! Tungapporten fick jag inget bra grepp på men sprang i alla fall tillbaka med den så gott jag kunde. Generös som jag är ville jag ge domarna ytterligare en chans till att se min Speciella Avslutning (snett bakom) men inte heller denna gång uppskattades det och jag fick bara betyg 7 och 6,5. Hoppet gjorde jag strålande! Spänstigt hopp över åt båda håll! Matte säger att jag glömde att stanna och sätta mig på andra sidan och att jag därför fick betyg 0?! Herregud, var det inte hoppa jag skulle göra?! Som Matte sade innan; bara för att jag alltid gör hoppet bra på träning behöver inte innebära att vi får betyg på tävling… Jaja, fröken kan-inte-ha-fel, nästa gång så!

Hur som helst så fick jag ihop 526,75 poäng av 600 möjliga och vann (förstås?!) tävlingen! I’m the Queen – vart är mitt hov och alla paparazzi??



Äntligen lite uppmärksamhet i media!

April Posted on Thu, April 16, 2009 11:53

Det var då på tiden att jag får lite uppmärksamhet i media och press! Läs hela artikeln här! Men vad är det för bild reportern valt?? Jag är i och för sig i centrum – bra val – men jag vet att hon tog många fler bilder där bara jag var med! Det är dessutom helt förskräckligt att reportern blandat ihop Dipper och mig – nu tror hela världen (för alla läser väl Mölndals-Posten?!) att jag är en Labrador!!! Så piiiinsamt…….! Och vart ifrån fick reportern uppgiften att vi bor i “Peppared”?! Balltorp står det på skylten, har jag läst!



Långhelg, WT Vegby CC m m…

April Posted on Tue, April 14, 2009 16:32

Puh, vilken lång helg det blev… tur att Matte jobbar på dagarna så vi får möjlighet att ligga i soffan och vila upp oss!

Vi började redan i torsdags eftermiddag med att möta upp Katarina och Twiggy på Gökalid. Håkan & Malin kom också ner, bara för att hjälpa oss att skjuta och kasta, TACK! Underbara människor! Matte hade naturligtvis inte orkat trimma mig så jag fick stå ut med Twiggys stirrande… Tror jag ska skaffa keps! Vi körde lite kluriga linjetag och markeringar, Twiggy har ju aldrig varit på Gökalid förut så hon var sugen på det mesta. Sen åkte vi hem och åt mat från Mattes hovleverantör – Thai Garden i Kållered. Matte var lite spänd på hur Dipper-Casanova skulle klara att Twiggy löpte, men blev positivt överraskad. Det räckte med några tillsägelser, sedan gick han och lade sig. Jag tror han blev yr i huvudet av Twiggys blick – eller möjligtvis hypnotiserad.

Fredag morgon bar det åter av till Gökalid. Ralf och hans duktiga Essie och Håkan och Posh kom också med. Vi började med ett litet B-provsupplägg i nkl-nivå nere vid Gökalidssjön till Posh, med lite olika viltslag. Lille duktige Posh! Vilken pärla han är! Sedan fick Dipper och Essie ett ökl-upplägg och så avslutade Twiggy och jag med samma upplägg. Alla hundar gick bra och förarna var nöjda och glada. Kom snart tillbaka, Katarina och Twiggy!

lördag morgon åkte vi först ner till Halmstad för att träna lite lydnad på deras brukshundklubb. Ingela mötte upp och hjälpte till med kommendering. Därefter körde vi långt ut i tassemarkerna kring Markaryd för jaktträning. Håkan, Malin och Jennifer var också med på turen. Söndagen inledde vi med lite lydnad på Markaryds BK och därefter lite mer jaktträning. Det låter mer än vad det var – det blir mest prat när Ingela och Matte är i farten…

Måndag morgon var det så dags för årets tävlingsdebut på Vegby Challange Cup! Vi hamnade i ett trevligt lag tillsammans med Carina & Tuppen (ekl), Susanne & Truls (nkl) och Daniel med sin gula flatte (nkl).

Första stationen bestod för ökl av en enkel markering i vatten. Svårigheten var att ekipagen stod ca 20 meter från en liten damm i vilken det kastades en dummy. Dipper hade lägst startnummer av oss två så han fick börja. Han sprang glatt ut till dammkanten, följde den en liten bit tills han hittade några tuvor att hoppa på och gled sedan försiktigt ner i vattnet (alla som sett Lill-Prinsen i aktion förstår vad jag menar). På väg tillbaka till Matte fick Dipper lov att kryssa lite för att undvika de värsta gyttjepölarna (han har fortfarande inte fått sina stövlar). 15 poäng fick han av domare Janne W. Jag gjorde (enligt mig) en fullständigt lysande uppvisning och fick 19 poäng (förstår inte vart jag tappade den poängen?!).

Andra stationen var för ökl ett linjetag i en uppvuxen hage. Svårigheten var att det inte fanns någon given linje, där var stenar och träd överallt, och att dummyn låg tätt framför en mur. Dipper tog en fin linje, stannade uppe på muren när Matte blåste stopp och tog sitt vänstertecken och söksignal perfekt – 19 poäng fick han av domare Anna T. Jag gick på exakt samma linje som Dipper, stoppade precist på muren, gick till vänster men hoppade ner bakom muren då jag fick för mig att de kanske lurat till det och gömt dummyn där? Det hade de inte gjort. Jag åtlydde därför Matte signal, gick över på rätt sida om muren och se! Där låg det minsann en dummy och väntade på mig! 18 poäng fick jag för min bravad.

Tredje stationen var en liten walk-up, med för ökl en dubbelmarkering, inte riktigt på linje men nära på. Vi fick sitta och vänta rätt länge innan denna station och när Dipper fick börja även här hade jag gott om tid att vässa klorna. Dipper gjorde två finfina markeringar, men fick en lite vinglig linje tillbaka till Matte med första apporten – helt plötsligt stod det ju massor med människor på raden och vart hade Matte gömt sig?! 19 poäng fick han av domare Birgitta S-W. Jag klev in på rutan med full Beredskap och Uppmärksamhet! Markeringarna gick och jag spikade båda hur snyggt som helst och var tillbaka hos Matte innan hon hann blinka mellan apporterna. Urläckert, helt enkelt! Här uppfattade jag inte vilken poäng jag fick, men tänkte att det förmodligen blev full pott!

Fjärde stationen var för ökl en lite knepig och rätt lång enkelmarkering där hunden först skulle över ett rätt djupt dike/bäck. Det var inte helt lätt att se kastaren mellan träden och i skuggan, även om Malin gjorde sitt bästa för att kasta så högt som möjligt. Här fick jag börja! Av någon anledning hade Matte bytt till en bättre ordning! Jag sprang i en väldig fart både ut och hem och spikade förstås markeringen även om jag slog mig ordentligt på bakknäet i en sten när jag hoppade över hela det breda diket på vägen ut. Här fick jag 20 poäng av domare Göran D! Dipper tittade lugnt på Malin långt där borta (tyckte Matte i alla fall) men när skytten sköt tittade han stället ut över ängen och missade därför dessvärre helt Malins höga fina kast. Matte fick dirigerat dit honom, men det blev lite omständigt, så det blev bara 13 poäng kvar till Dipper.

Femte stationen tog vi efter lunch. Matte gillar inte lunchavbrott – hon har min uppenbarelse på KKL:en på Wanås i höstas i färskt minne… Jag fick hur som helst börja även denna gång och Matte förberedde mig med lite sökövningar m m. Ökl fick en rätt klurig dubbelmarkering i lite sumpig terräng och även här över ett dike. Jag sprang så leran sprutade och spikade båda hur snyggt som helst! Dipper däremot tyckte inte alls om leran… Matte hjälpte honom (för säkerhets skull) lite på den ena markeringen, den andra jobbade han ut jättefint på egen hand! 17 poäng fick han av domare Katarina L.

Sedan hände något märkligt. Matte gick med oss båda till bilen…! Dipper förstod jag ju att han inte skulle få något pris – 83 poäng av 100 räcker ju inte så långt – men jag måste ju vara helt oslagbar efter mina fantastiska prestationer?!?! Jag försökte protestera genom att inte hoppa in i bilen, men det gick (som vanligt) inte vägen. Fjuttigt, tycker jag, att inte ha med sig hunden till prisutdelningen! Efter en stund kom Matte tillbaka – utan prisbucklor och blommor. Hade hon glömt kvar allt? (Ingen hade väl blivit förvånad i så fall?) Senare fick jag förklaringen; tydligen hade Birgitta och Katarina hört något litet yttepytte ljud när jag gav mig av på mina respektive första apporter på deras stationer, och därför inte delat ut några poäng. De säger att det var jag som yttrade mig, men det har jag då rakt inget minne av?! Har de måhända fått tinnitus eller hör de i syne, de goda vännerna?! Skit också, sade Matte, alltid är det då något som går fel när Leia startar… Totalt sett var Matte ändå oerhört nöjd med mig (och rätt nöjd med Dipper). Två ytterst små startljud (nåja, på Birgittas walk-up var det kanske lite mer än ytterst lite) var det enda jag gjorde fel, annars gick jag i det närmaste perfekt! Jag kommer igen, var så säkra!
Här skulle jag ha stått – överst på pallen – om inte Birgitta och Katarina hört så förbaskat bra eller – som Matte säger – om jag hållit tyst hela tiden…



Tävlingsdags!

April Posted on Tue, April 07, 2009 11:34

Nu börjar det närma sig årets första tävling! På annandag påsk ska både Dipper och jag starta WorkingtestVegby Challange Cup. Det är över 75 hundar anmälda, i alla klasser i och för sig, men det blir hur som helst hård konkurrens.

Efter att under våren blivit varse om att både Dipper och jag då och då (inte ofta alls, enligt oss!) faktiskt rör till det vid dubbelmarkeringar har Matte bestämt sig för en Plan! Vi har nu kört på efter Planen under några veckor och Matte ser mycket fram emot måndagens WT för att få en avstämning på hur vi ligger till i träningen.
Så här ser jag ut när jag Markerar – som synes Uppmärksam och Beredd! Matte menar att det är ytterst dumt att jag lutar mig framåt och sänker mig – jag ser ju inte bättre för det, tvärtom mycket sämre! Hon fattar ingenting!

Jag har dessutom kommit med på ett Bruksprov! Det är en spårtävling i högreklass på Alingsås Brukshundklubb nästa helg, 19/4. Blev först smått förnärmad då jag hörde att mitt namn stod överst på, hör och häpna, Reservlistan! Mitt rykte färdas må hända lite långsamt ibland(?) men efter några timmar var det i alla fall någon som tog sitt förnuft till fånga och strök sig, så nu står jag på Ordinarie plats!

Matte säger att jag är klar för start i högreklass, men att vi måste koncentrera oss noga (båda två!) för allt kan hända på en tävling;
Jag gör oftast fina spårupptag, men har ytterst lite rutin på upptag, så där kan det gå fel. Jag spårar oftast utmärkt, men kan få för mig att spåra vilt så där kan det också gå fel. Uppletande gör jag oftast bra, men har även där väldigt lite rutin, så där kan mycket gå fel. Jag ligger på Platsliggning med skott, men tittar alltid bakåt på skytten när skotten går, så visst kan något gå fel där. Fritt följ tränar vi aldrig – Matte älskar sitt kortkoppel – vi tränar Linförighet! På Inkallning med ställande stannar jag oftast helt ok, men ibland stannar jag innan Matte hinner kommendera (hon är förskräckligt långsam ibland). Ibland använder jag en särskild gångart jag uppfunnit, jag kallar den “smygande galopp”, men som märkligt nog inte ger pluspoäng hos domarna?! Framåtsändande gör jag oftast bra (bättre än vad Mattes tidigare tävlingshund Humle någonsin gjorde, säger Matte). Något kan säkert gå fel där också! Krypet gör jag oftast bra, men ibland kryper jag väldigt långsamt och ibland går Matte åt fel håll – eller om det är jag som gör det? – det kan liksom bli en liten lucka mellan oss. Ljudgivning/skall är ett Onödigt moment som Matte ska motionera om att SBK ska ta bort till nästa regelrevidering! Eventuellt kan jag tänka mig att avge ett skall eller två, det beror lite på dagsformen. Tungapporten gör jag oftast bra, men kan strula till det vid ingången, så där kan det kanske gå fel. Hoppet gör jag bra! Men bara för att jag alltid gör det bra, behöver inte innebära att vi får betyg på tävlingen, säger Matte. Jaja, vi får se hur det går!

På torsdag kommer Katarina från Växjö med sin duktiga labbe Twiggy på besök. Vi ska träna jakt i två dagar! Bra att vi får besök då och då så det blir lite fart på träningen! Twiggy är trevlig, men ibland tycker jag att hon stirrar lite konstigt på mig..? Har också hört att hon har kallat mig för en “Långhårig Hippie”..! Måste få Matte till att trimma av mig pälsmössan så jag inte blir mobbad i helgen! Lillebror lär jag inte få något stöd av – Twiggy löper nämligen och då räcker det med IQ Fiskmås för att räkna ut vems sida Casanova väljer…
Twiggy! Är det bara jag… – eller har hon en lite speciell blick..?



Stövlar till Dipper?

April Posted on Mon, April 06, 2009 15:56

Trogna läsare vet sedan tidigare att Dipper i vissa situationer är lite kräsmagad. Mest spektakulärt blir det om lill-Prinsen råkar trampa i en hundbajs… Detta hände för några veckor sedan när vi tränade på Gökalid – där det förutom allt annat mellan himmel och jord även finns en hel del hundlortar på ängen. De som var med fick sig ett riktigt gott skratt och föreslog att Matte skulle försöka hitta små stövlar som Dipper kunde ha på sig – eller varför inte försöka sig på att sy på egen hand?!Bläää, vad äckligt med hundbajs!!! tycker Dipper!



Dippers jakt på Påskharen

April Posted on Mon, April 06, 2009 12:02

Allt som oftast går vi på långa skogspromenader. Matte tycker inte att det är så kul att alltid gå på stigar och vägar utan promenerar (eller springer! – som vissa hävdar att vår Matte gör när hon själv tycker att hon går i fullt normalt gångtempo) hellre runt i “fri terräng”. Vi uppskattar naturligtvis också detta, att rusa upp och nerför berg och att hoppa över stockar och ris är hur kul som helst!

Dipper är dock den som allra mest gillar Mattes idé – ju längre ut i terrängen vi kommer, desto fler viltstråk finns det som kräver hans noggranna kontroll! (Matte säger att Dipper förmodligen har lite Spaniel-blod i sig, med hänvisning till “A Spaniels work is never done!”). Dipper sveper nämligen oavbrutet runt i skogen, typ som en haj i havet; ni vet – snabba serpentiner i hög fart för att sedan plötsligt, tvärt och i racerfart ge sig av åt helt oväntat håll efter något hett spår.

Häromdagen svepte han rakt på en hare! Som tur var för haren, valde den att lägga sin flyktväg bara kanske 20 meter ifrån Matte (och mig, för jag är aldrig särskilt långt bort från min Matte!). Vi såg bara haren för en kort sekund – sedan kom Dipper i en hiskelig fart! Matte, som är hyfsat reaktionssnabb, fattade omedelbart att för att stoppa denna attack behövdes tungt artilleri! Hon satte därför iväg i full fart efter Dipper samtidigt som hon gapade och skrek som en synnerligen vältränad fotbollshuligan! Dipper blev dödsförskräckt när han blev varse om att Matte var efter honom och avbröt omedelbart sin jakt på haren.

Naturligtvis fick Lillebror en hel del bannor för sitt tilltag, men Matte är rutinerad nog för att inse att med den Jaktlust lille Dipper besitter kommer detta att hända igen. Tack och lov är han ju lydig, det lilla A-barnet – annars hade det blivit koppel på – för hundar får enligt lag “inte tillåtas löpa lösa i skog och mark och ofreda vilt”. Så denna gång klarade sig Påskharen – i alla fall från att bli omhändetagen av en gul Jaktlabrador.Bild på Dipper från Norska Mästerskapet 2008 (Fotograf Helena Molin-Ericsson)