Blog Image

Leia

Leias tankar

Här i bloggen kan du läsa om vad som händer i mitt liv. Jag hoppas att min matte kommer att uppdatera den ofta, för jag tror att jag har en hel del viktiga inlägg att komma med!
Mer om mig och min flock kan du läsa på sidan: www.svartalwen.com

Inkallning m m

3 månader Posted on Thu, June 07, 2007 18:29

Häromdagen när vi var uppe på hundklubben höll det på att hända en olycka. smiley Jag är normalt väldigt noga med var jag har min Matte (hon kan nämligen vandra iväg helt plötsligt – utan att säga till mig!). Denna dag blev jag dock distraherad av Mattes kompisar på verandan (som naturligtvis vill klappa och krama mig) och såg inte vart Matte tog vägen, hon var liksom bara borta. Jag såg mig omkring och fick genom spjälorna på verandastaketet syn på en människa med en svart hund långt ute på gräsplanen. Jag satte så klart full fart dit och var nästa framme när jag hörde Matte ropa på mig – någonstans bakom mig rygg. Jag tvärnitade förstås, trots att jag nästan hade kontakt med den stora svarta hunden, och såg Matte stå och vifta uppe på verandan där jag nyss varit. Så det var bara att sätta full speed tillbaka – och ni skulle ha sett vad glad Matte blev när jag kastade mig i hennes famn! Tydligen hade Matte gått in i klubbstugan och trott att kompisarna skulle stanna med mig på verandan. Hunden jag nästan hunnit fram till var en Dobermann, som enligt ryktet inte gillar valpar. Tur att Matte har tränat mig så noga att jag bara inte kunde låta bli att hörsamma när hon ropade!
I går hade jag en underbar dag tillsammans med alla mina kompisar på Gökalid. Det är verkligen ett suveränt ställe – jag får vandra omkring helt som jag vill och där finns så mycket roligt att undersöka och bära omkring på! Och så bor min stora idol där – Åke! Åke är nog den snällaste hund som finns – och han är alltid leksugen. smiley Ibland ligger vi bara och kramas och pussas men oftast far vi omkring som torra skinn och gör livet surt för de gamla kärringarna (Märta, Rut och Saga). I går var det lite extra spännande – jag fick nämligen alldeles ensam följa med Marcus och Matte ner till sjön. Det har jag förstås gjort förut, men nu var vi på ett Särskilt Uppdrag – vi skulle rädda en båt. Till det krävs det stor koncentration, smarta hjärnor och muskler – alltså fick jag följa med! Det var jättespännande; först fick jag åka Kanot, det gick bra eftersom jag är så sanslöst lydig att jag sitter alldeles still i båten när Matte säger “vänta”, annars vete sjutton hur det slutat. Sedan fick jag hjälpa till att ösa vatten ur den förrymda båten – det var störtkul! Slutligen hjälpte jag Matte att ro båten tillbaka till rätt sida av sjön, det gick också bra – även om Matte har lite problem med styrningen av båten, vi fick lägga till där vi hamnade – inte där det var tänkt från början. smiley Sedan badade vi allihop tillsammans! Det hoppas jag att vi gör många gånger till för det var jätteroligt att jaga efter Matte i vattnet! Jag är tydligen väldigt duktig på att simma (vem blir förvånad?!) – någon enstaka gång plaskar jag lite extra med frambenen, men oftast simmar jag som en fisk!



Uppvisning

3 månader Posted on Sun, June 03, 2007 22:41

Rapport från “SSRK-dagen”; I dag debuterade jag inför publik! Och det var en riktigt stor publik faktiskt, ca 1000 besökare totalt trodde arrangören var på plats och många av dessa kom för att titta på Mig! (och de två duktiga labradorer som också ingick i uppvisningen). Vår uppgift var att visa “jaktträning – från valp till vuxen hund”, och förutom undertecknad deltog Ralf med “Essie”, 14 månader, och Essies mamma “Ayla”, 6,5 år. Vi hade en trevlig speaker som förklarade vad som hände. Först var det vår tur. Jag var mycket spänd på vad Matte tänkte hitta på, för tränat har vi ju inte gjort.. Matte började med att leka med mig, sedan fick jag sitta stilla vid sidan och gå vid sidan (och vifta på svansen) och äta godis. Speakern berättade att det är viktigt att skapa en god relation som ska ligga till grund för hela hundens liv – både i vardag och träning – och att just lek och kontaktövningar är viktiga delar i detta. Sedan fick jag sitta stilla och “vänta” medan Matte gick bort några meter och kastade en dummy. Hon tog sedan upp den och kastade den igen, och speakern berättade att “stadga” är oerhört viktigt för en retriever. Jag satt såå fint på min lilla rumpa och väntade. När Matte kom tillbaka fick jag gå på “hopp-och-lek” och sprang såklart ut och kollade så att Matte verkligen plockat upp dummyn. Då passade Matte på att vissla vår “uppmärksamhetssignal”, och jag vände mig snabbt om och kollade på Matte – och så fick jag bollen och massa beröm. Vi avslutade med att jag gick omkring lite och när Matte visslade “inkallningssignalen” snabbt sprang tillbaka till henne. Sedan lekte vi lite till och så var vi klara. Det tog inte så lång tid, men det var roligt att få visa upp mig smiley. Okey, för väl erkänna att det hände en liten, liten grej till… Precis bredvid där vi skulle vara låg det en otäck och skum pryl och spökade! Jag blev en liten smula rädd för den och fick (ytterst) lite hjälp av Matte för att våga gå fram och kolla närmare. Matte skulle som vanligt försöka vara rolig och sade till publiken: “Bäst att vara försiktig – man vet aldrig vad en gammal och torr bikini kan hitta på”! Så det var en Bikini?! smiley Dem ska jag passa mig för i fortsättningen. Jag blev dock inte mer förskräckt än att jag kunde genomföra min Show, och när vi var klara och jag mottog publikens applåder och jubel (tyckte allt att jag hörde någon som jublade) hade jag helt glömt vad som hänt. Stående ovationer – det var häftigt – det vill jag ha mer av!



Äntligen uppdatering!

3 månader Posted on Fri, June 01, 2007 09:53

Matte är för bedrövlig på att uppdatera min sida! Hon skyller på en det ena och en det andra; är det inte ögonoperation eller “lönerevision” så är det träningar och resor. Vad är problemet, undrar jag?! Jag är också med på träningarna och resorna och jag orkar minsann ändå leka och busa när vi kommer hem!
Nåja, bättre sent än aldrig. Förra veckan var vi på långresa till Småland. Första stoppet var inte så kul, för mig, för jag fick mest ligga i bilen. Dock fick jag hälsa på en massa korthåriga Labradorer som var väldigt trevliga mot mig. Jag lyckades också smita in genom en dörr där Matte och några till satt på golvet och suckade och ojade sig över något i en stor låda. Jag kikade över kanten och där krälade åtta små labradorer (såg jag direkt att det var), fyra gula och fyra svarta. Jag ville kliva i och kolla närmare, men då sade “Skipper”, som är stolt mamma till valparna, vänligt men bestämt att: “det där låter du bli”. Fast jag kan vänta, för jag har förstått att en av de där kommer att flytta hem till oss om några veckor och då ska här lekas!
Blog Image

Senare på eftermiddagen blev det mycket roligare. Då fick jag träffa Cooper, Santi och Chessie igen. Cooper och jag lekte nästan non stop i ett helt dygn! Vi var vid två olika sjöar och badade och jag simmade hur bra som helst – tills Cooper försökte dränka mig!
Blog Image
Han fick dock igen med råge senare när vi kommit upp på fast mark:
Blog ImageBlog Image
Sedan blev det dags för samlingsfotografering. Det tog en stund att få ordning på Cooper, Saga och Santi så jag satte mig bredvid Santi, tyckte liksom att det var en bra plats att vänta på. Risken är ju annars att de glömmer bort mig, för jag är ju inte så stor. Matte och Suzanne skrattade gott åt mitt initiativ, tydligen hade jag förekommit dem. Kan också tillägga att jag var den som satt stadigast och såg sötast ut (inte mycket till konkurrens förstås smiley).
Blog Image
I veckan kom Cooper, Santi och Chessie hem till oss och hälsade på. Jag tycker det är fantastiskt roligt att få gäster, särskilt leksugna sådana. Vi var också en sväng på Gökalid och hälsade på Åke och Co. Lite besviken blev jag allt på Åke, för han ville hellre leka med Cooper än med mig.
Igår var jag hos veterinären igen och fick min andra vaccinationspruta. Jag visade mig från min allra bästa sida och satt hur lugnt och lydigt som helst bredvid Matte i väntrummet, trots att tre andra hundar försökte locka mig till lek. I bland är det roligt att låtsas vara en Synnerligen Välartad Valp smiley. För er som noga noterar min viktkurva kan jag meddela att jag nu, 16 veckor gammal, väger perfekta 14,3 kg. I helgen ska jag ha uppvisning på en “SSRK-dag”. Vet inte riktigt hur Matte har tänkt sig detta – för vi har inte legat i hårdträning direkt?! Misstänker att Matte inte är “färdigtänkt” ännu. Rapport kommer efter helgen.



En obehaglig upptäckt

3 månader Posted on Wed, May 23, 2007 22:50

I dag har jag gjort en mindre rolig upptäckt – min högt ärade Matte har lurat mig – i en hel vecka! Följande hände: vi var på väg tillbaka till bilen efter en rastrunda och luckan och bilburen stod öppen. Saga skulle som vanligt stila och for som en raket in i buren. Jag vill ju inte vara sämre så jag satte fart och hoppade – och blev hängande på kanten! I över en vecka har jag lyckats hoppa in hur elegant som helst, jag lovar och svär! Tack och lov var Matte mig precis i hälarna och räddade mig ur denna pinsamma situation – tur att inga av mina polare var i närheten… Sedan får jag höra att Matte tyckte jag var så duktig som försökte hoppa in i bilen fast jag är så liten (?!) så att hon har gett mig en lätt hjälpande hand under gumpen precis så att jag har kommit upp. Denna gång var jag dock så snabb så hon inte hann med, och därför blev jag hängade. Ge mig några dagar bara, jag ska slipa på tekniken – sedan ska jag tackla Saga i luften!



Hjälp! Jag tappar…

3 månader Posted on Tue, May 22, 2007 19:56

… mina tänder! I morse när jag vaknade och som vanligt gäspade Matte rakt i ansiktet blev det ett väldigt stå hej. Matte ville omedelbart kolla mig i munnen – vilket jag i och för sig är van vid eftersom hon då och då beundrar mitt vackra överbett – och utbrast sedan förtjust: “Äntligen, nu ryker nåldynan!” Då kände jag till min förfäran att jag hade en glugg i underkäken! Mina två främsta, och mest välvässade, tänder var borta! Det är ju förskräckligt, hur ska jag nu kunna sätta mig i respekt?! Saga lugnade mig med att jag snart får nya och ännu vackrare tänder. Skönt att höra, för jag vill ju inte se ut som en gammal byracka redan nu…



Hyss & bus

3 månader Posted on Fri, May 18, 2007 11:06

Nu är jag fjorton veckor gammal och 12,4 (precis lagom) kg tung. När jag inte sover är jag igång mest hela tiden.
Saga är nog Världens Bästa Storasyster, för hon leker dragkamp med mig så mycket jag vill! Vi gosar gärna också – och Saga är jättemysig att sova på. Dessutom är hon väldigt generös – fast bara med sin mat. Hon brukar äta lite grann och då och då slänga några kulor utanför skålen. Kanske har hon tänkt spara dessa till senare(?), vad vet jag. I min värld är dock det som ligger på golvet allmän egendom, och jag tycker jag är jättemodig som vågar smyga fram och sno kulorna – trots att hon morrar farligt högt. Fast egentligen är det bara att vänta ut henne, hon brukar sällan äta upp allt och när hon lämnar skålen dyker jag ner i den! Då gäller det att tugga snabbt innan Matte kommer och lyfter upp allt det goda.
Tuggben är däremot en helt annan historia. Där får jag vakta mina egna, för Saga gillar tuggben! Hon brukar lägga sig 5 cm från min mun och bara väntar på att jag ska tappa det. Därför har jag kommit på att jag kan lägga mig med huvudet under fåtöljen, för där vill Saga inte vara. Skulle jag nu tappa benet är det egentligen ingen skada skedd – Saga är nämligen så dum att hon tar benet och går och visar Matte att hon har det! Urkorkat, skulle jag ALDRIG göra! Då tar ju bara Matte det och lämnar det tillbaka till den rättmätige ägaren.
Jag har träffat en taggig figur som heter Igelkott och som hälsade på i vår trädgård en kväll. Först blev jag lite rädd, men när jag såg att främlingen inte var så stor ville jag kolla lite närmare. Då sade dock Matte stopp och belägg. Dels för att inte skrämma den lilla krabaten men också för att hon trodde att jag kanske skulle försöka äta upp honom… jag tar honom nästa gång, när Matte inte ser!
Måste också nämna min favvo-leksak Dammsugaren igen! Jag tror att jag har kommit på knepet för att locka Matte till att ta fram den! Jag tar med mig en stor torva gräs (med mycket medföljande jord) in från trädgården och skakar loss allt vad jag orkar – då kommer den fram! Allra roligast är när Matte tar loss det långa röret och bara använder slangen… då skulle ni se mig! Jag är fruktansvärt snabb när jag rundar Matte – som försöker hålla bort mig med en hand och dammsuga med den andra – och attackerar hålet där all smuts åker in. Jag hoppar, skäller och morrar och ibland lyckas jag finta Matte och så när nå fram – en gång har jag klarat det, och då åkte min tunga in i slangen – det var spännande!
I går var Saga och jag på Pensionat Paradiset igen – det är hos Mattes syster Gabriella det – för Matte och Marcus skulle åka till ett ställe som heter Elmia och “shoppa”. Det blev en lång dag men till slut kom Matte tillbaka. Bland en del annat hade hon fått med sig ett par “hörselskydd” – nog för att Saga snarkar så det räcker men såå farligt är det väl ändå inte?!



3 månader och en Lillebror

3 månader Posted on Sun, May 13, 2007 12:47

I tisdags fyllde jag och mina syskon 3 månader. Dessvärre är min Matte dålig på att komma ihåg sådana Viktiga dagar, så någon trevlig present fick jag minsann inte smiley. Istället sprang hon ideligen till Datorn (som är en viktig möbel i Mattes hem) och knappade… Rätt sent på kvällen blev så Matte plötsligt väldigt glad och uppåt och berättade att Saga och jag ska få en Lillebror! Saga stönade högt och gick och lade sig för natten – i och för sig så tycker hon att jag är himla kul – men en valp till?! Jag däremot tycker att det ska bli jättekul med en egen liten leksak smiley. Tänk vad många hyss och tokerier jag kan lära honom! Vi ska åka och hälsa på valparna om några veckor – det ser jag fram emot!
Veckan som var har jag bland annat ägnat åt att uppdatera mig på olika hundraser – några håriga och några skäggiga varianter har jag nu med på repetoaren. Annars är jag mest bara underbar smiley. Leker och busar med Matte och Saga gör jag förstås också, så mycket de orkar med. En häftig lek som jag börjar få bra kläm på nu är när Matte visslar en kul signal i visselpipan – då snor jag runt fort som attan och tittar på Matte – för då kastar hon bollen till mig! Matte skrattar alltid åt mig för hon menar att jag ser jätterolig ut när jag stirrar stint på henne fast bollen kommer flygande. Försök själva så ska ni se hur lätt det är att fixera en boll i luften när man är så liten som jag är!